Blev klassad som psykiskt sjuk med diagnoserna vanföreställningar och paranoia då jag fick mitt barn grovt utnyttjat av en pedofil, levde under hot och blev utsatt för trakasserier och överfall. Fick ingen hjälp av psykiatrin. Ingen traumabehandling, ingen kontakt med psykolog. Diagnoserna sattes utan utredningar och undersökningar. Den psykiatriska kliniken arbetade mot mig som patient men tillsammans med de som trakasserade mig. Och när jag berättade om de övergrepp och den vanvård jag var utsatt för som barn så påstod den psykiatriska kliniken att jag hade en personlighetsstörning redan som barn. Ändå visste de ingenting om vad jag varit utsatt för. I min journal har de skrivit in en hel del uppgifter som kommit från tredjehandspersoner och som inte stämmer med verkligheten. De har även i journalen utsatt mig för hån, bl a gällande en kronisk sjukdom som jag fick. De har ju hela tiden utgått ifrån att allt jag sagt och gjort handlar om vanföreställningar. Psykiatrikerna har inte trott på mig – trots att de kunnat dubbelkolla med journalerna. Hur psykiatriska kliniker kan bemöta patienter kan vara skrämmande, kränkande och farligt.