Jag fick min autismdiagnos för två år sedan, när jag var 23, och sedan dess har många reagerat förvånat kring det. Bl.a. en skötare inom slutenvården som sa ”du är jättelite autistisk” som om det vore en komplimang. Jag som då nyss hade fått diagnosen tolkade det mer som något förminskande och osynliggörande.

Blir körd till psykiatrin av min rektor på universitet. Jag vågar inte ta steget själv att köra dit och be om hjälp, men hon ringer dit och vi åker in. Tomt i akutrummet. Och även om det är min 11 gång påväg bli inlagd. Och 3 e gång i väntan i vuxenpsyks väntrum. Så är jag livrädd. Får möta sjuksköterska som ställer frågor. Jag skakar. Vill därifrån. Allt i huvudet speglas upp hur jag hamnade här, om jag kunnat gjort […]

Att jag hade blivit utsatt var inte något nytt, inte heller var reaktionerna det.För ett år sedan öppnade jag upp mig inför min sjuksköterska på psykiatrin, där jag önskade att få kontakt med en psykolog. Men så blev det inte, psykologerna hos psykiatrin finns enligt sjuksköterskan ”bara till för de som behöver absolut hjälp”. Sköterskan sa även då att det handlade om människor som försökt ta livet av sig. Varje dag möts jag av ett obehag i kroppen när jag […]