- ”ADHD hade synts på dig”
Min första kontakt med psykiatrin skedde när jag var 10 år gammal, och sedan dess har jag haft mer eller mindre regelbunden kontakt. Jag fick diagnos på diagnos utan att någonsin känna att det täcker in alla problem jag faktiskt har i vardagen. Vid flera tillfällen tog jag upp frågan om ADHD på BUP, men det blev inget av det, varför vet jag inte. När jag som 18-åring tog upp det hos läkaren på vuxenpsykiatrin hade hon bestämt sig så […]
- Nöjd med behandling
Jag känner mig väldigt trygg med min behandling då jag vårdas av ett DBT-team. Det innebär att jag både har färdighetsträning i grupp samt individualterapi en gång i veckan. Utöver det kan jag ringa min terapeut mellan sessionerna för att undvika självskada eller självdestruktivitet. Det här hjälper mig mycket i min vardag och jag känner mig trygg med mina behandlare som ständigt finns tillgängliga, har respekt för mig som patient samt validerar mina känslor och upplevelser.
- Vården är anledningen till varför jag inte kan krama min mor
Jag var sjuk i anorexi, och bedömdes vara i behov av sondmatning. Fram tills denna punkt hade jag förnekat min sjukdom för mig själv, jag trodde själv på att jag kunde vända det när jag ville. Så blev beslutet taget och inget av mina desperata löften om att börja äta hjälpte. Sonden blev satt, och mamma instruerad hur hon skulle göra. För att hon skulle utföra det och att det skulle ske i hemmet förutsattes. Maten skulle helt ersättas med […]