Opsynligas logga

berättelser från psykiatrin

Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige och självmord är den näst vanligaste dödsorsaken hos personer i åldrarna 15-30. Trots detta är den psykiatriska vården ofta under all kritik.

Syftet med den här hemsidan är att samla in så många historier att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”.  Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.

Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela erfarenheter i menyn ovan.  Till höger kan du hitta redan publicerade historier. Anledningen till att alla historier är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare. För användningsrättigheter se Bakom projektet.

 

 


  • De som behöver hjälpen ”på riktigt”Jag tar sista kraften till att våga ringa psykiatrin. Jag håller på att gå sönder och behöver komma i kontakt med min läkare. Får ett svar ’hen har inte tid’ jag kommer dö, men det finns inga tider? Jag skakar. Hen som tar emot samtalet säger högt och tydligt det finns dem som behöver hjälpen […]
  • Blev förväxlad med en annan patientJag var inlagd på psykiatrin med stöd av LPT pga suicidplaner. Jag har alltigenom haft motstånd till medicinering och är det fortfarande, något som psykiatrin och dess personal triggades utav. Jag fick inte gå ut om jag inte tog medicinerna som läkaren ordinerat. Det blev ett antal veckor utan någon utevistelse. Jag ”vann” kampen och […]
  • Slutenvården förvärrade min PTSDSökte slutenvård under fem års tid och tillbringade månader varje år på olika slutenvårdsavdelningar utan att jag blev bättre. Efter mitt sista slutenvårdstillfälle som slutade med traumatiserande händelser kommer jag aldrig att be om hjälp igen i psykiatrin. Har nu tillfrisknat med hjälp av privat vård i funktionsmedicinen och insett att varje slutenvårdsvistelse jag haft […]