Jag sitter i väntrummet för att gå till min psykolog. Efter tjugofem minuter hade hen inte kommit så jag gick till hens dörr och knackade på. Hen öppnade och jag sade att jag undrar om hen kanske hade glömt bort tiden. Hen lade huvudet på sned och hånflinade. Sade att åh, då blev lilla du ledsen då eller, va va? Inte humor utan förakt och hån i hens ansikte.

Jag var inlagd och blev utskriven efter en vecka. Sedan kom jag åter efter en vecka för jag mådde ju fortfarande dåligt. När jag kom in så var där en vårdare som hade lite okänsligt och burdust uppträdande. De började hämta lakan och bädda. Jag stod där, ingen frågade mig men de började tala högt om mig med varandra framför mig. Nu är hen tillbaka igen. Ja då är hen ju det. Ja ja, men vad är det med hen? […]

Avdelningen är överbelagd, en patient som inte har något rum utan har sin patientsäng i tv-rummet sitter på sin säng och slår huvudet hårt i väggen om och om igen. Jag springer till personalens kontor men ingen är där, jag ropar/skriker efter personal men ingen svarar. En annan patient, min vän, försöker hindra patienten från att skada sig. Jag är rädd att han också ska bli skadad. Flera andra patienter hjälper mig att leta efter personal men det finns ingen […]