I tonåren hade jag en relation med en jämnårig kille som utsatte mig för psykiskt och sexuellt våld. Jag har haft oerhört svårt för att prata om detta, men försökte öppna upp mig för en psykiatrisjuksköterska då jag besvärades av flashbacks och mardrömmar. Istället för stöttning och råd frågade hen om jag var säker på att jag varit tillräckligt tydlig med att jag inte samtyckte. Det tog mig flera år att våga göra ett nytt försök att prata om det.

Jag kom till en låst avdelning i samband med att jag försökt ta mitt liv. Jag var väldigt suicidbenägen och under den perioden handlade det mesta i mitt liv om att skada mig men jag vet att jag även var en person som försökte prata och förklara hur jag tänkte och varför. Detta var tre år sedan. Jag kom då till denna avdelning och jag har nästan inga minnen av min vistelse här. Jag vet att jag sitter i soffan […]

Jag blev inlagd på bup efter ett självmordsförsök. Det var mycket fokus på familjen och trauman då det kom fram att jag har PTSD. Men bulimin brydde de sig inte om. Jag gick in på toan och självrensade utan att de brydde sig. För jag var normalviktig och det var ju då ”bara ett sätt för mig att hanterallt”