Jag var inlagd på slutenvården under LPT. Jag blev dissociativ, personalen tryckte in den starkaste ångestdämpanden jag hade in i min mun och tvingade mig att svälja trots att jag inte ens hade ångest. Jag mådde inte direkt bättre, när jag kom tillbaka var jag bara alldeles snurrig.

Jag upplever att psykiatrin har väldigt ytlig kunskap om OCD och det gör att man drar helt fel slutsatserStäller ibland helt fel diagnos,tror att det är psykos eller depression,vilket får allvarliga konsekvenser för patientenMan lyssnar inte heller på anhöriga,utan viftar hånfullt bort deras kunskapKan tyvärr inte berätta händelser mer i detalj eftersom inblandade kommer kunna känna igen och veta vem det handlar om

Jag känner mig oviktig. Glömd. Värdelös. Självskadar vecka in och ut på en psykiatrisk avdelning men ingen försöker förhindra det. De ser på. Ingen öppnar min dörr för att se hur jag har det. Frågan ”hur har du det” är jag inte värd tydligen. När nästan alla självskador sker kvällen, som de märker, ringer läkare och plåstrar om, så gör de ändå inget för att förhindra det. De kan inte gå och öppna en dörr och fråga hur jag har […]