Jag var inlagd i flera månader på bup. Redan första veckan visste jag vad andra patienter tog för medicin, vem som fick elbehandling, vem som skulle få en tvångsinjektion eller bli bältad, och mer. Det var inte patienterna som delade med sig av detta, utan personalen som helt enkelt var alldeles för oförsiktiga. Vid ett tillfälle såg jag en sjuksköterska gå helt öppet med spruta i handen och gå in på en patients rum med två personal och högt säga […]

I mitten av sommaren -23 får jag beslut från tre håll om att jag inte får hjälp med att skaffa barn och min ångest skjuter i höjden. Jag gråter mycket och mitt humör svänger, jag klarar inte av att jobba och blir sjukskriven en vecka innan jag går på semester. Jag jobbar som sjuksköterska på ett barnsjukhus och älskar mitt jobb. Semesterveckorna är tuffa men jag tar mig igenom dem. Åter på jobbet väntar ett byte av avdelning, ett byte […]

Jag har blivit ett monster. Det enda som styr mig är ångesten, paniken, smärtan. Personalen har två verktyg. Mediciner och tvångsåtgärder. Inget av det hjälper. Jag har återigen slitit sönder landstingslakanen och försökt hänga mig. Jag möts bara av förakt. Jag är patienten ingen orkar med. Patienten som traumatiserar personal som gång på gång behöver mötas av en patient med en snara om halsen när de kliver in på mitt rum. På kvällen kommer en sjuksköterska in. Hon är arg. […]