När vi hade haft samtal med en patient med härkomst från Östafrika (dock född i Sverige) vände sig överläkaren mot mig så fort patienten gått ut ur rummet. ”Stackars flicka.” ”Vaddå?” frågade jag. ”Man vet ju hur de har det. Behandlas som sl*var i hemmet och måste göra allt I familjen.” ”Har du läst det i hennes journal?” ”Nej  men det är ju så. I hennes kultur.”

Under ett möte med en läkare fick min kompis läkarens skattningsformulär att fylla i om sina depressiva symtom. När min kompis är klar läser läkaren tyst igenom pappret och säger sedan: ”Nej, så dåligt mår du inte”. Läkaren stryker därefter över svaren med tippex, och ändrar dem. Min kompis bröt ihop.

Jag hade precis kommit till mava efter att ha legat nersövd i flera dygn på Iva. Jag frågar sjuksköterskan efter något mot ångesten men får världens utskällning om att jag inte kunde förlita mig på medicin och att jag faktiskt kan bli beroende. Att det inte är bra att ta medicin och att jag får försöka göra något annat för att lindra ångesten. Jag låg och grät med mitt vak från psykiatrin som passade mig och fick tillslut ändå vb […]