Att psykiatrin är en kall plats för oss sjuka att vara på är inget man kan se undan. Hur överläkarnas syn på vården inom LPT oftast inte involverar patienten och hur maktlös man känner sig som patient när man inte har någonting att säga till om, makten står på deras sida och säger du emot får du absolut inte som du vill. Vi är en siffra i journalen, ofta påpekas det när man agerar utåt eller skadar sig att man […]

Under en bältning bröt jag lillfingret. Läkarna kollade inte ens på fingret trots att jag upprepade gånger sa till att nåt inte stämmer då svullnaden och blåmärkena inte gav sig. Det tog 2 veckor från skade tillfället innan de röntgade och det visade ett brutet ben i den mittersta fingerleden. ”Man gör ingenting åt skadade fingrar och tår” fick jag som svar av läkarn. Hade fingret tejpat ett bra tag.

Så fort jag nämnde ångest, kom det med lösningen: ångestdämpande benzo, eller lägga in mig på avdelningen. Aldrig lyssna, bara snabb lösning som ändå inte funkade