Kort och gott. När jag var inlagd för ett självmordsförsök så fick jag sitta och ha flera samtal med en psykolog på avdelningen. Under våra samtal så sa hen att hen är övertygad om att jag inte är deprimerad, utan att det måste vara något annat fel på mig. Jag är bara där och tar upp plats, jag är löjlig, och borde sluta överreagera och vara så uppmärksamhetssökande.

Var på psykakuten med en nära anhörig som mådde mycket dåligt och var suicid. Hjälpen blev två Atarax och sen åka hem. En sköterska tipsade om att ”leta reda på en skum läkare som kunde skriva ut lugnande under bordet”.

Jag kom i kontakt med ätstörningsvården när jag var 12 år gammal, och den kom att förstärka min anorexi och traumatiserera mig. Ingen individualisering tycktes göras, och jag talades över utan att tillfrågas eller informeras om saker som rörde mig och min överlevnad. Trots mina föräldrars upprepade önskan om att jag skulle få prata med någon individuellt och på ett djupare plan var det med minst 4 vuxna jag skulle uttrycka vad det var som gjorde så ont, och trots […]