Det jag önskar att vården förstod är att om man har autism är ens hjärna strukturerad annorlunda. Detta medför om jag t.ex. går en behandling för ätstörning, kan min hjärna reagera annorlunda på delar i behandling än vad en neurotypiker gör. Exempelvis, att man ska kunna äta ALLT, befinna sig i sociala stökiga situationer osv, det går inte! Men då tror vården att man ”motsätter sig behandling”, när man egentligen behöver autismanpassning!
Obehaglig manlig personal
Var inlagd på LPT men hade inte vak, utöver vid måltider. Alltid låst toadörr, fick be personal låsa upp. En gång skulle jag ta en dusch (detta var långt efter måltid) så då bad jag personal låsa upp. Tog en dusch, en manlig personal knackade på flera gånger och frågade hur det gick. Han höll på att låsa upp i slutet. När jag var klar och bytt om sa han ”gick det bra att duscha?” varpå jag svarade ja, och då säger han (med obehaglig ton) ”gjorde du något speciellt medan du duschar?”. Fick bara obehagskänslor pga hur han sa det
Vänta i timmar
När jag blev inlagd på BUP behövde jag lämna in mediciner. Min mamma är kroniskt sjuk och behöver också ta mediciner på vissa tider, och hon behövde också lämna in sina mediciner. Problemet var att när hon behövde ta medicinerna så gick hon och knackade på kontoret, Men de struntade i henne och hon kunde få vänta i timmar för att få ta sina EGNA MEDICINER
Jämförs med andra patienter
Var inlagd på LPT och hade matvak. Ätstörning men normalviktig. Måltiden som serverades såg rent utsagt vidrig ut (ej pga äs) och jag grät, kunde inte äta . En skötare hotar med sond (det hade inte ens varit på tal om det) och säger ”jag har haft en patient med BMI x som hade ätit detta”, x motsvarar då ett lågt tal, men fattar inte varför hon sa så till mig…
”Varför har du bulimi?”
Hade vårdintyg, kom till psykakuten och träffade läkare (en man runt 60 år samt en underläkare), som skulle bedöma om jag behövde läggas in. Jag berättar att jag har bulimi, och då säger den äldre läkaren:
”Varför har du bulimi? Du är ung, fin och har en vacker kropp”.
”man blir glad av att se andra människor”
Pratade med överläkaren på ätstörningsmottagningen att jag har problem med träning (mår både bättre av det samtidigt som tvång är förekommande), att jag behöver tips hur jag ska tänka/göra. Hennes svar? ”Gå på gruppträningspass, man blir glad av att se andra människor”.
”Nu gav du mig ännu mer arbetsuppgifter ikväll”
När jag var inlagd på slutenvården hade jag självskadat mig. När sjuksköterskan kom sen för omläggning suckade hon och sa surt ”Nu gav du mig ännu mer arbetsuppgifter ikväll”. Hon hade med sig en sjuksköterskeelev med.
Inlagd med tvång – läkare kommenterar vikt
Jag var inlagd på en psykiatrisk avdelningen, på ett stort universitetssjukhus, för svår depression med suicidalitet, och inlagd på LPT (tvång) .
Träffade avdelningsläkaren (överläkare).
Man kan tro att min svåra depressionen skulle vara det vi pratade om, men nej än en gång min vikt.
Han: öh öh det här med vikt är ju känsligt o du är ju överviktig. Inflammationer kan ju bildas i fettvävnaden (som om jag inte heller skulle kunna vara reumatiker o ha ont i lederna) . O det kan ju vara svårt med motivationen att träna.
Jag, blir så less vad har detta med saken att göra just då o min svåra depression?
1. jag äter antidepressiva, vet de flesta att det kan påverka vikten.
2. Jag har alltid tränat, minst 3 gånger i veckan, cyklar till jobbet, inte för vikten skull utan för att det är ett bra sätt att rensa hjärnan.
3. Jag hade ont i lederna innan jag blev överviktig.
4. Min vikt har inget med min depression att göra
Läkaren körde med härskarteknik, du vet väl om du inte går med på den behandlingen (ECT) kan vi tvinga dig, du är ju inlagd på LPT. Önskar att det inte bara var vikten han påpekade utan andra irrelevanta saker.
Efter mötet med denna läkare mådde jag inte bättre snarare sämre, återigen denna fokus på vikten.
I samtal med min rumsgranne framkom det att han även upplyst hen vid första mötet om
”Du vet väl om att du är tjock”, hennes reaktion hade blivit tystnad….
Jag var dock inte tyst, upplyste avdelning personalen om att jag vägrade träffa denna läkare igen o han inte skulle ha något med min vård att göra.
Denna gång så funkade det inte att försöka trycka ner någon så att man till slut inte orkar annat än säga tack snälla doktorn. Jag vet hur man ska behandla patienter, hur god samtalsmetodik fungerar o hur man skapar en god behandlingsallians med sina patienter (är kurator).
Dagen efter kom överläkaren in på mitt rum. ” Du måste prata med mig för du är här på tvång så det så, o jag kan tvinga dig”.
Jag svara jag behöver ingenting, ut med dig härifrån. Sluta med att jag fick byta avd för jag har samarbetssvårigheter. Jo, jag tackar ja, har jag aldrig hört förut att jag skulle ha.
Enligt sjuksköterska på den avdelning jag kom till, är det inte bara jag som haft” samarbetssvårigheter” med denne läkare. Han är en tyrann o maktmissbrukare.
Söker man på hans namn o privata firma. Är alla recensioner negativa 1/5…
Men ändå får han arbeta kvar.
Blev bättre när jag fick KBT
Jag känner att det är tråkigt med hur lite kunskap det finns kring tics och tourettes. Fick diagnosen som 12 åring. Men har fått den på nytt 4-5 gånger då den aldrig har räknats med. Det finns KBT behandling mot tics som jag fått nyligen och blivit hjälpt av. Men tyvärr har det varit en lång historia av massor medicinering med antipsykotiska mediciner som skulle vara lindring och med oacceptabla biverkningar till följd. Efter ett trauma för 4 år sen eskalerade ticsen och jag hade svåra smärtor av det. Funderade till och med på att avsluta allt då allt var moment 22 med smärtor och tics som inte sluta. Sökt till Kbt innan men de har nekat då. Fått dölja min tidigare historia denna gång så att de ej skulle neka. Även läkares kunskap är bristfällig. Prata om mina tics med en läkare och undrade om hjälp eller lindring. Läkaren skrev senare i journalen att ”patienter undrar om symtomlindring för tics och ökar då tydligt sin tics när hon pratar om detta”. Det kändes som att hen tänkte att jag gjorde det för uppmärksamhet. Men en del i tics exponeringen var att stå emot att ticsa och samtidigt prata om tics. Det är tyvärr för mycket okunskap hos vård som också får mig att framställas som ”uppmärksamhetssökande”. Även i somatiken kan smärtan viftas bort då jag upplever att de tänker att jag skulle slutat ticsa om det gjorde så ont. Så har ej fått hjälp med smärtan av allt detta heller. Men är glad för kbt behandlingen jag fick tillslut då det minskat tics. Annars har jag fått ge förslag själv på behandlingar då kunskapen brister så
Blev hemskickad med en folder
Min dotter 14 år satt på bup akuten grät och bad om hjälp för att hon inte orka och ville leva mer, berätta om planer och avskedsbrev. Vart hemskickade med en folder med tips att avleda hennes suicidala tankar. Sökt vård för sin svåra ÄS men nekad vård pga självskadebeteende. Blir hänvisad till bup och bup skickar hem. All vård kring ÄS och självskadebeteende och suicidalitet har lagts på oss föräldrar. Mitt barn idag gråter för hon känner sig övergiven av hela vården och tappat tron på att hon någonsin kommer få må bra
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
