Jag har hamnat mellan stolarna x antal gånger, så det känns som ”det nya normala”.

Har alltid haft mer eller mindre problem med siffror, lärarna funderade på om det ev. kunde vara dyskalkyli och tyckte att jag borde utredas för det. (detta kom dom inte på förrän jag gick gymnasiet! Det har med andra ord fällts en hel del tårar under åren)

Skolan ansåg att det var psykiatrins uppgift att utreda, medan psykiatrin hävdade att det var skolan som skulle utreda det.

Jag är idag 30+, outredd och har fortfarande svårt med siffror..