Opsynligas logga

”Inte ens psykiatrin litar på psykiatrin”

Varenda gång. 12 år i psykiatrin. Varenda gång jag har varit tvungen att byta vårdkontakt.
”Men är du säker på att du inte har EIPS, du självskadar och misstror folk.”

Jag misstror inte ”folk”, jag misstror specifikt psykvården efter vanvård. Dessutom har jag inga sociala problem, och min så kallade ”instabilitet” är när jag blir suicidal pga jag hamnat mellan stolarna igen och kanske blir av med medicinen som får mig att fungera (ej narkotikaklassad utan Litium.) Utöver det, har gjort en jäkla SCID-II och guess what? Ingen EIPS! Det står i min journal, jag är bipolär typ 2. Allt som behövs är litium så löser jag resten.

”… Men är du säker på att du inte har EIPS?”

Ja. Ja det är jag. Och jag har papper på det. Inte ens psykiatrin litar på psykiatrin.

Önskar bara bli förstådd

Jag har själv en lång historia inom psykiatrin Men tyvärr inte så mycket hjälp iallafall inget som hjälp mig att få ett bra liv trots diagnos sent i livet Jag har igentligen bara en önskan att bli förståd och förstå mig själv bättre För ibland vet jag varför jag mår som jag gör eller gör om samma misstag eller inte tar hand om mig själv på ett bättre sätt Jag har mycket själv hat och jag tror det bror mycket på att jag aldrig fått den hjälp att försöka förstå mig själv och varför jag gör om samma misstag om och om igen Klandrar mig själv Mitt liv mitt ansvar Men fick diagnosen sent i livet och har försökt få hjälp Men får ofta höra Du löser det mesta själv och ja utåt ser det bra ut Men mitt koas i mitt huvud och inom mig Det kan ingen se Och hjälp inte att jag försöker förklara för min omgivning Ingen tyck först mig Har en mask på mig alltid när jag träffar någon Och ibland även när jag är ensam Och då psykiatrin Dom tycks inte lära sig av det som inte fungerar så bra hos psykiatrin Man kan läsa lite överallt om att psykiatrin inte fungerar så bra och folk inte får den hjälp dom behöver och vill ha Och ibland känns det som om det är samma saker som inte fungerar så bra som det alltid varit iallafall i modern tid Det dras ner överallt i samhället och även på psykiatrin Och ändå är det fler och fler som mår dåligt och det blir fler och fler tex brott som begås i Sverige Min tanke är att om alla fptt den hjälp dom behöver och så snabbt som möjligt Hade förre mått dåligt och fått sina liv ” fördärvade” pga psykiatrin Det finns saker som fungera bra inom psykiatrin Och bra behandling och folk får hjälp Men tyvärr inte alla Och då ” väljer ” några att avsluta sina liv och kanske för att dom inte blivit lyssnade på eller fått den hjälp dom behöver i tid Jag tycker inte Sverige är ett välfärdssamhälle iallafall inte inom psykiatrin vården Och om man inte får någon hjälpa och tex inte kan jobba pga mår dåligt Då kostar man samhället mer pengar Och man hamnar utanför samhället på något Att inte kunna jobba och ha ett samanhang Det är inte så bra och känns inte bra heller Jag har inte jobbat på många år pga inte fått den hjälp som jag behövt och psykiatrin har löst det mest med medicin lpt mm Utan prata med mig Vad gör det med en ?

Äntligen rätt diagnos

Under flera år undrade jag vad fan det var för fel på mig. Men efter ett självmordsförsök diagnostiserades jag med EIPS utan någon utredning eller ens möte med läkaren som satte diagnosen. Därefter misstänktes ADHD för min rastlöshet och ångest. Resultatet av en ADHD utredning som gjordes på ett Hvb ledde istället till GAD, paniksyndrom, tvång och dödsångest. Jag kände mig så förvirrad, vilsen och oförstådd. Efter totalt 4 år i diagnotistik och behandlingsträsket har jag äntligen fått svar att jag har Komplex PTSD och att det är traumabehandling som jag behöver. Jag har fått svar på varför det är ”fel på mig”.

Många år av felsatta diagnoser

Jag har varit inom vården i många år. Under alla dessa år samlade jag på mig 7 olika diagnoser utan någon ordentlig utredning (och utan att jag kände igen mig i dem. När jag väl bytte mottagning, till en mer specialiserad, skrevs alla diagnoser av och ersattes med (komplex) PTSD. Jag visste knappt vad det var förrän nu.

Lättvindig diagnostisering

Det känns som att man inom psykiatrin sätter diagnoser på ett lättvindigt sätt, ofta utan utredning. På mig satte den första läkaren jag var i kontakt med inom psykiatrin Emotionellt instabilt personlighetssyndrom efter att han träffat mig i 10 minuter… Sen har alla läkare efter honom satt EIPS, ingen av dem har gjort en utredning. Nu mer än 10år senare har jag fått diagnosen Dissociativ identitetsstörning, jag hade inte EIPS… Kanske hade vart bra att göra en utredning och inte bara gissa.

Autism missförstods som EIPS

Större delen av 2022 och 2023 spenderade jag på psykiatriska slutenvårdsavdelningar. Under denna period var det oändligt många upplevelser som var fruktansvärda. Flera av dem med läkare. Jag mådde väldigt dåligt, var suicidal och fast i ett självskadebeteende. Jag hade lpt och flyttats till en ny avdelning. Jag har autism och har svårt med förändringar. Så att komma till en ny avdelning var fruktansvärt. Så jag hanterade det på enda sättet jag visste, att självskada. Jag bad om läkarsamtal för att bli utskriven direkt när jag kom dit. Läkaren gjorde bedömningen att jag skulle skrivas ut trots att hen till och med skrev i min journal att jag skulle gå och suicidera, slutade med att jag hamnade på akuten några timmar senare efter ett suicidförsök. Men det värsta var vad jag såg att hen skrivit i min journal om min extremt korta tid på avdelningen. Där står det bland annat ”vill hela tiden visa att hen mår dåligt och försöker skada sig framför folk” och ”under den korta perioden på avdelning ** försökte patienten hela tiden att skära sig eller dunka huvudet i väggen, för att klart och tydligt visa att hen mår dåligt och det är typiskt för emotionell instabil personlighetsstörning, att man vill ha uppmärksamhet”. Jag blev så ledsen när jag läste detta. Är detta vad de tror om mig? Det är ju helt fel! Jag gjorde allt för att skada mig för att det var det enda sättet jag visste att hantera svåra situationer. Jag har ingen som helst aning om hur hen helt plötsligt tror sig veta att jag har vissa baktankar med mina handlingar. Baktankar som inte ens stämmer! Hen satte dessutom diagnosen EIPS på mig efter denna korta interaktion.

Samma läkare har även sagt till mig att jag kan fortsätta att försöka ta livet av mig för jag kommer ändå inte lyckas, jag är ju ung. Min kropp vill leva

”Ändlösa maktkamper med psykiatrin”

Alltför ofta uppstår det nya problem i möten med psykiatrin som man måste spendera tid på att fixa. En felaktig skrivning i ett intyg om nån åkomma eller psykologiskt problem som jag inte ens har. En dålig attityd mot mig som patient som går ut på man inte kan tro på det jag säger. Allt jag säger måste styrkas av någon annan med mer trovärdighet, typ en anhörig eller boendestöd. När jag ifrågasatte min diagnos, eftersom min berättelse skiljer sig på flera punkter från hur man tolkat den utifrån ( utan att någonsin fråga mig om något), så skrivs det att jag har bristande sjukdomsinsikt. Sedan får man lägga år av sitt liv på att rätta till alla fel som ideligen uppstår, nya hela tiden, denna tid vill man ju spendera på livskvalitet. Inte ändlösa maktkamper med psykiatrin.

ADHD blev aldrig prioriterad

Jag fick flera hårda psykiska sjukdomar diagnostiserade som förstört hela mitt unga vuxna liv och satt käppar i allt, visar sig nu att det hela tiden enbart varit min obehandlade adhd som skapat symptomen, samma adhd som jag skrikit efter hjälp med men blivit tillsagd att det nog aldrig kommer bli en prioritering, känns helt sinnessjukt att ingen någonsin tänkt den tanken tidigare?

Ätstörning i skov räknades inte

Fick tillslut en remiss till ätstörningskliniken. Kom dit och hade ett första samtal med psykologen. Hen konstaterade att jag hetsåt. Kom tillbaka för ett nytt samtal. Eftersom jag hetsäter i skov så kunde jag inte få en diagnos. Dessutom hade de inte tillräckligt med kunskap om autism och ätstörningar. Och hade jag ens ork att gå deras intensiva KBTkurs?

Berättelser från psykiatrin

Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.

Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela erfarenheter. Till höger kan du hitta redan publicerade historier. Anledningen till att alla historier är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.

Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.