Alltför ofta uppstår det nya problem i möten med psykiatrin som man måste spendera tid på att fixa. En felaktig skrivning i ett intyg om nån åkomma eller psykologiskt problem som jag inte ens har. En dålig attityd mot mig som patient som går ut på man inte kan tro på det jag säger. Allt jag säger måste styrkas av någon annan med mer trovärdighet, typ en anhörig eller boendestöd. När jag ifrågasatte min diagnos, eftersom min berättelse skiljer sig på flera punkter från hur man tolkat den utifrån ( utan att någonsin fråga mig om något), så skrivs det att jag har bristande sjukdomsinsikt. Sedan får man lägga år av sitt liv på att rätta till alla fel som ideligen uppstår, nya hela tiden, denna tid vill man ju spendera på livskvalitet. Inte ändlösa maktkamper med psykiatrin.