Efter att ha haft svåra självmordstankar i tre månader där jag låg på nätterna och planerade hela processen ringde jag till psyk. Jag möttes av en manlig personal som sa att jag fick åka till akuten om det blev värre. När jag frågade om en egenremiss för att jag verkligen ville ha hjälp talade han om att en sådan kunde jag ju skicka men den skulle aldrig godkännas. När jag gråtande bönade och bad om hjälp sa han att det inte skulle hjälpa att tjata och lade på. Är nu tio år senare behandlad för bipolär sjukdom och ptsd och har fått tillbaka livslusten men det krävdes fyra läkarbyten och en svår depression innan det togs på allvar.