Opsynligas logga

Jag var ett barn som ingen ville hjälpa

Jag var inlagd med LPT på BUP efter en intox i suicidsyfte. Jag hade varit inlagd på samma avdelning många gånger tidigare då ingen (skolan, öppenvården, socialtjänsten osv) ville ta ansvar för mig eller hjälpa mig, vilket resulterade i många och långa inläggningar med LPT efter suicidförsök, självskada, ätstörning mm. Eftersom jag var ”välkänd” på avdelningen var det många skötare som inte tyckte om mig. Jag var jobbig som inte lyckades ta mitt liv, jag var jobbig när jag grät på mitt rum, jag var jobbig när jag inte ville äta, jag var jobbig när jag blev livrädd av att vara ensam på mitt rum med skötare som hade bältat mig, jag var jobbig för att jag var ett barn som ingen ville hjälpa. Skötare hotade ofta mig på olika sätt med exempelvis bältning eller att mina anhöriga inte skulle få besöka mig. De hotade mig med saker som de visste att jag blev livrädd för, eller saker som betydde mycket för mig. Tillslut var jag för sjuk för att orka bry mig om hoten. Jag var helt apatisk av alla mediciner och depressiva tankar, så jag brydde mig inte om de hotade med bältning eller att mina anhöriga inte skulle få hälsa på mig. En skötare blev vansinnig när han märkte att hoten inte fungerade längre och gjorde en sak som jag aldrig kommer att förlåta. Jag hade kommit tillbaka till avdelningen från en permission. Min gammelmormor hade avlidit när jag var inlagd och permissionen var till hennes begravning. Jag hade en liten necessär som jag hade fått av gammelmormor när jag var liten och direkt jag kom tillbaka till avdelningen höll jag om den necessären och grät. Då kommer skötaren in på mitt rum och tar necessären ifrån min famn, för att sedan slita sönder den och kasta den i soporna. Den här skötaren visste om att min gammelmormor betydde otroligt mycket för mig. Han visste om att jag hade kommit tillbaka till avdelningen från en begravning. Han visste om att necessären var från min gammelmormor. Den här skötaren tog den ända tryggheten ett barn hade kvar på avdelningen, slet sönder den och kastade den i soporna. Det är fruktansvärt vad barn blir utsatta för på svensk psykiatri.

Berättelser från psykiatrin

Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.

Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.

Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.