Jag var på akutpsyk för att jag hade en självmordsplan som jag skulle utföra. När jag var där och en skjuksköterska skulle ta alla prover innan jag skulle bli inskriven så hade min ärm åkt upp lite över handen så några ärr syntes så hon kände behovet att påpeka det och frågade om jag ”rispar mig ibland”. Även fast ärren var större än några rispor.
Detta var väldigt triggande och nervärderande för mig, som om mina ärr inte var tillräckligt ”illa” fast jag visste att de var det men på grund av att jag har så mycket ärrvävnad på min arm så blir inte såren särskilt vida och läker ihop sig smalt.
När jag blev utskriven så skadade jag mig värre än någonsin tidigare och hennes ord sitter fortfarande kvar.
När jag blev utskriven så skadade jag mig värre än någonsin tidigare och hennes ord sitter fortfarande kvar.
