Många gånger har personalens agerande gentemot mig förklarats med min diagnos snarare än att se hur enskildas bemötande påverkar mitt beteende.
Du är maktlös på en slutenvårdsavdelning och har bara rättigheten att lämna den om du inte är under LPT. Du får enbart mediciner som passiviserar, får finna dig i att läkare betraktar dig som en apa på zoo – istället för att skapa tillfrisknande.
Dina klagomål tas pliktskyldigast upp om du kan uttrycka dig väl men leder aldrig till upprättelse.
Det är min erfarenhet av ett tiotal vistelser på slutenvårdsavdelningar. Aldrig har jag blivit bättre utan snarare sämre av behandlingen.
När jag slutade söka hjälp kunde mitt sanna tillfrisknande börja med privat vård och fokus på hela människan.
Slutenvården kommer alltid undan så länge någon inte dött som direkt orsak till deras agerande.