Jag sitter i korridoren. En manlig patient sätter sig bredvid. Han vill lägga till mig på facebook. Vill ses utanför sjukhuset. Ha kontakt. Prata på telefon. Jag säger nej. Han lägger då handen på mitt lår och smeker mig. Jag får panik, lyckas rycka undan benet och han går. Efteråt har jag panik inne på mitt rum, jag gråter hejdlöst när personal kommer in ”Varför måste de alltid ta på mig?”. Det hela bortförklaras med att männen som antastat mig varit psykotiska. Biträdande enhetschef säger att jag bara kan gå därifrån om jag tycker det är obehagligt. Jag behöver ju inte sitta kvar. Jag förstår att det är mitt fel, mitt fel att jag inte kunnat skrika. Mitt fel att jag inte kunnat springa därifrån. Mitt fel att de tagit i mig när jag inte ville.
Senast tillagt
- Läkare förstår inte konsekvenser av tvång
- Fick hjälp av privat psykolog
- Kollega sexuellt ofredade mig
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
