Jag fick ett rätt stort återfall i en gammal ätstörning under tiden jag hade kontakt med den öppna allmänpsykiatrin. Jag berättade för en psykolog att jag inte kunnat äta på x antal dagar. Han blev lite orolig och bad läkaren komma in. Hon räknade ut mitt BMI och kom fram till att jag fortfarande var lite överviktig och att det därför inte var någon fara. Hon frågade ifall jag gillade glass, jag svarade ja och hon sa att jag skulle åka hem och äta det. Sedan gick hon.
Det tog över ett halvår innan de skickade en remiss till en ätstörningsmottagning (som hade väldigt lång kö) och ätstörningen hann bli ännu värre.