Hade möte med läkaren på avdelningen där jag var inlagd. Min mamma var också med. Jag grät och bönade och bad om att få stanna då jag väntade på behandlingshem och inte kunde hålla mig nykter om jag var ute i friheten. Jag var dessutom gravt suicidal och hade bara dagar innan försökt ta mitt liv. Ändå skrev de ut mig emot min vilja trots att även mamma sa att det innebar att hon inte kunde garantera min överlevnad. Läkaren ansåg inte att jag var i tillräckligt stort behov av hjälp.