Jag har flertal gånger det senaste året legat inlagd på psykiatrin och vårdats för ätstörningar och självmordstankar. Där har de då tvingat mig att äta alla måltider och proppat mig full med mediciner. Sagt att jag skulle få samtalskontakt. Sista gången nu fick jag måltidsdrycker men väl ute från sjukhuset så vill inte ätstörningsenheten skriva ut näringsdrycker åt mig för att jag inte är underviktig. Och så fick jag en anmälan till socialen. Allt har lagts ner men jag kan inte säga att psykiatrin gör det dom ska. Det är skrämmande att jag ska behöva börja om på nytt hela tiden. Nu får jag inte vara kvar på ätstörningsenheten för att de tror jag hanterar ätstörningarna pga min ptsd. Men jag hävdar att ska man kunna hantera en ptsd behandling så behöver jag ju kunna äta ordentligt utan att få ångest, vara rädd att kräkas, lyssna på den där djävulen på axeln vad det gäller maten, vikten, mitt utseende och allt som hör till. Så när det kommer till slutenvården så litar jag inte mycket på dom. Över lag känner jag inte mycket förtroende för psykiatrin då de säger en sak och nu i efterhand så får jag ändå inte det dom säger. Suck för vården!