Jag sitter i väntrummet för att gå till min psykolog. Efter tjugofem minuter hade hen inte kommit så jag gick till hens dörr och knackade på. Hen öppnade och jag sade att jag undrar om hen kanske hade glömt bort tiden. Hen lade huvudet på sned och hånflinade. Sade att åh, då blev lilla du ledsen då eller, va va? Inte humor utan förakt och hån i hens ansikte.