Jag var inlagd nån gång under sommaren 2020(?). Viktigt att nämna- de var ej tvångsvård!
Trots detta var enda gången jag fick gå ut tillsammans me en grupp andra samt en skötare. Promenaderna skedde 2 ggr per dag, ibland bara en gång. De var inget inbokat, väldigt spontant, då dom hade tid. Nån gång missade jag helt då jag hade spontana möten me skötare eller läkare. Vi fick bara gå runt sjukhuset, ca 15min promenad.
Jag minns att jag var inlagd för att jag hade väldigt svårt att äta o då jag åt var jag tvungen att gå ut pga stark ångest. En promenad, bara för o tänka på annat. Jag minns att jag frågade om jag kunde få gå ut på promenad själv, jag hade ju inga självmordstankar o jag var inte på LPT… Men de fick jag inte pga risken me covid. Men jag skulle ju inte ens träffa nån sa jag, jag vill bara ut. Dom sa fortfarande nej. Dock såg jag att de va en eller två stycken som blev utsläppta. Fick veta att dom skulle åka hem på permis. Jag kände mig så sjukt kränkt, jag fick ju inte ens gå ut o sätta mig på innergården.
På läkarsamtalet som följde så bad jag om att bli utskriven pga detta. Egentligen hade jag inte fått nån hjälp än men min önskan uppfylldes trots att skötarna först inte ville släppa ut mig. De va sista gången jag var inlagd.