Jag var inlagd på slutenvård under tre veckor för svår depression med suicidalitet. En natt med hög ångest när jag var mycket ledsen kom en sjuksköterska in till mig och sa att jag skulle lägga mig i barnets position (yoga) och att jag skulle andas och låta universums guldljus komma in i mig samtidigt som hen masserade mig på ryggen. Kändes otroligt konstigt. Flummig hjälp i en utsatt situation. När jag lugnat mig något pratade vi en stund och jag delade mina tankar kring att jag var ambivalent till medicineringen jag fick. Då säger hen att hen inte heller var så förtjust i mediciner men att det skulle jag inte säga till någon för det lät inte så bra om en är sjuksköterska.