Opsynligas logga

berättelser från psykiatrin

Nedgången avdelning

När jag varit inlagd så har jag märkt hur jäkla lite personalen bryr sig om stället. Det stora rummet har en liten liten tavla i ram med en person som sitter i fosterställning. Om rummet är sju meter långt är den lite konstigt felplacerad. Som att där varit andra tavlor innan men efter åren har de gått sönder eller något och man inte pallat sätta upp något nytt. Sunkiga soffor. Kanske femton böcker i en jättestor bokhylla som då skriker tomt. Böckerna är sådana gamla böcker från 80 talet med en man på hingst som räddar tjejen. Söndriga ryggar på boken. Precis som på en loppis. Schack utan alla pjäser mm….sådant gör att man får känslan av att du är inte helt värd att tas hand om på bästa sätt. Så satt personalen i sitt rum och åt tårta istället. Helt surrealistiskt…