Jag mådde dåligt och var tvångsinlagd på psyk. Jag bältades, hade vak, hölls fast etc. Jag kunde inte prata. Och eftersom jag inte kunde prata och hade sån ångest och gjorde dumma saker blev min medicinlista längre och längre. De satte in medicin, men vande mig vid dem och de fortsatte höja doserna eftersom. Vet inte hur många tabletter jag tog tillslut. Utöver det fick jag också starka tvångsinjektioner som gjorde att jag krampade ibland. När jag kom bort från den psykiatrin och flyttade till en annan del av Sverige och blev inlagd och skulle få medicin när jag mådde dåligt var sjuksköterskan rädd att ge mig min ordinerade medicin för det var så otroligt mycket. De gick runt och frågade varandra hela tiden om jag verkligen kunde ta hela den dosen samtidigt. Varje gång jag fick medicin. Jag kan inte prata. Men snälla medicinera inte bort hela min själ för det.