Jag hade skadat mig mycket illa. Pågrund av tvångstankar. Jag hade hål i matstrupen och riskerade att dö. Jag var chockad och ledsen när läkaren tappar humöret helt. Hon skriker ”Vi skulle inte hjälpt dig utan lämnat dig att dö med dina skador om du nu ändå inte tar emot penicillin”. Jag hade då stor stress och tvång att jag inte fick ta emot det. Fick ingen ursäkt ingenting trots att jag kort efter hon stängt dörren om sig tog emot droppet. Jag blev mycket ledsen av hennes ord. Jag var mycket dålig och jag ville inte dö. Men jag var döende.