Jag hade en 10-årig patient BUP Öv. Hen skrattade av glädje när hen fick träffa mig för andra gången och sa seriöst men oskyldigt ”wow jag får träffa samma person 2 gånger! Det är rekord”. Förstå hur opersonlig vården ofta är, när en patient blir glad över en sådana egentligen banal och självklart sak.