Jag har haft recidiverande depression och ångest i flera år och den mest sammanhållna form av vård jag fått är medicin som inte ändrats på flera år den heller. Under dessa år har jag utvecklat nya problem som bullimi och för bara någon månad sedan har jag börjat uppleva skrämmande episoder av dissociation. Allmänpsykiatrin som ska hjälpa mig hade ett möte med mig och sedan slog de ihop sina kloka huvuden angående min fortsatta behandling och mina episoder av dissociation och kom fram till att jag måste bryta social isolering och att jag ”tänker för mycket”, ungefär som när man innan och tidigt på 1800-talet beskrev mental sjukdom som ”feber” eller ”hysteria”. Jag fick också en ADD diagnos på EN enda träff. Jag har hört av mig till patientnämnden, jag har hört av mig till IVO, dom gör ingenting. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att folk väljer att ta sitt egna eller andras liv när de får kämpa och slita för rätt hjälp i år och det aldrig görs en konkret och effektiv insats. Jag är djupt besviken, kränkt och ledsen