Ambulanspersonal kom hem till mig då en orolig vän larmat om min suicidalitet. De försökte länge övertyga mig om att följa med frivilligt till den närmsta staden, men på grund av rädsla för en viss läkare som jobbar där vägrade jag. De fick till slut med mig till en annan stad, dit psykakuten först inte ville ta emot mig då jag tillhörde den andra staden. Ambulanspersonalen gav sig inte utan sa att en har rätt att söka vård där en är närmast och att vi nu var i den staden. Efter mycket om och men fick jag komma in, men de sa att det var väldigt lång kö och väntetid. Jag ville bara åka hem och dö, så jag frågade en sköterska om jag fick åka hem då jag var där frivilligt. Först sa hen att jag behövde prata med läkaren först, speciellt eftersom jag kom in med ambulans, men hen pratade sedan med läkaren som sa att jag kunde åka hem, utan att träffa mig. Den natten slutade i ett suicidförsök.