Jag har diabetes, typ 2, och står på medicinering för detta. Min diabetesmedicin är ganska farlig om man inte äter och dricker (man kan få ketoacidos) och man kan även få hypoglykemi, bli låg och få känningar. Senast jag var inlagd i slutenvården, för några månader sedan, så slutade jag ta min diabetesmedicin då jag flera gånger kände mig låg. Anledningen till detta, var att personalen rent generellt är katastrofer på somatiska sjukdomar. En annan patient, en typ 1a, när hen blev låg, fick hen inte ens socker av personalen! Så min och henoms strategi var att köpa eget druvsocker och trycka i oss när vi kände oss låga. Hur oprofessionell kan psykiatrin vara?