”Det kändes så ovärdigt”

Vittnesmål från

Jag hade gjort ett suicid försök vilket resulterade i att jag glömde en hel dag. Det sista jag minns är att jag satt på tunnelbanan sen vaknade jag upp på en blå plastmadrass utan tröja, kudde eller filt på Piva. Jag kom inte ihåg vad som hänt eller hur jag hamnat där men helt plötsligt vaknade jag där i bara bh och byxor på en hård madrass. Det kändes så ovärdigt. Att det inte ens gett mig en tröja utan låtit mig ligga där utan något. Jag kommer visserligen inte ihåg så mycket av kvällen innan men har väldigt svårt att se vad som skulle motivera personalen till att ta min tröja och inte ens ge mig en kudde. Jag kände mig inte som en människa när jag låg där på golvet.