Det var mitt sista möte med psykologen på Bup som jag inte känt tagit mig på allvar eller lyssnat på mig. Det var hennes initiativ att avsluta kontakten och jag minns inte riktigt varför, men jag gissar att hon inte såg ett tillräckligt stort behov.
När jag gick frågade hon om hon borde vara orolig. Jag svarade nej och undrade varför hon skulle vara orolig när hon inte brydde sig. Någon vecka senare gjorde jag mitt första suicidförsök.
Ett decennium senare är jag tillbaka inom psykiatrin sedan flera år tillbaka och jag kan inte låta bli att undra hur mycket lidande och samhälleliga resurser som hade kunnat sparas ifall jag blivit tagen på allvar som tonåring.
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
