Jag var inlagd på ”frivillig” vård på bup slutenvård. (Om jag hade krävt utskrivning hade det blivit lpt). En skötare som jag hade väldigt bra relation till satte sig och pratade med mig. Hon frågade mig om jag verkligen ville att min mamma skulle vara med mig på avdelningen. Vilket jag ville. Men avdelningen gillade inte min mamma. Hon sitter och pressar mig mer och mer till att skicka ett sms till pappa om att jag inte vill bo med mamma. Denna skötare vet att jag gillar henne och kommer göra som hon säger. Jag var rädd att säga nej och skickar till slut SMS:et. Pappa kommer och byter av mamma på avd vilket jag tycker är väldigt jobbigt. Inte för att jag har något emot pappa utan för att jag inte heller har något emot mamma som alla nu tror. Detta leder till att avdelningen tvingar mina föräldrar att berätta för mig att jag inte ska få bo med dom mer. Fast soc inte var inkopplade i detta. Denna flytt blev aldrig av utan bara något de hotade med. Jag svimmade av ångest när jag hörde detta.
Ett tag efter har denna skötare tagit in en psykolog. Hon ska ställa massa frågor till mig. Jag svarar ärligt. Förutom att skötaren sitter under utredningen och pressar mig till de svar hon vill ha. Dom hade aldrig berättat att dessa frågor var en PTSD utredning. När jag sedan får min diagnos och läser varför de satt den står det att jag blivit SLAGEN av personer i min familj och att jag blivit bunden, utelåst och fasthållen mot min vilja. Jag har aldrig varit utsatt för detta och aldrig berättat detta heller. Jag har inte sagt någonting om det. Alla andra säger att min PTSD beror på mobbning i skolan. Vilket jag varit utsatt för men all andra lögner glömdes bort. Senare i öppenvården när jag pratar om min diagnos säger min psykolog förvånat att ”men du har ju inte PTSD” för hon hade aldrig hört talas om diagnosen.