När jag första gången kom kontakt med bup så kom jag in hyfsat snabbt och träffade en psykolog där. jag hade ett så högt ångestpåslag under ett av våra samtal att jag knappt kunde prata. jag svarade kort på hens frågor och då sa hen ”vi kanske ska ge din plats till någon annan, jag tror inte du behöver gå här.” detta gjorde så att jag aldrig gick tillbaka utan istället gick hela tonåren med paniksyndrom som skulle kunnat ha blivit åtgärdat tidigare.