Efter ett högljutt bråk med min pojkvän hörde någon mig säga ”jag orkar inte” innan jag gick ut till loftgången för att få frisk luft och vara ifred en stund. Jag menade inte att jag inte ville leva eller skada mig själv. När polis kom frågade de om jag ville åka till psykakuten, vilket jag svarade nej på. Jag förstod inte att det handlade om ifall jag samtyckte frivilligt, dvs. LPT.

När polisen såg piller på golvet som jag tänkte ta för att kunna sova blev de väldigt ställda, trots att jag förklarade att det var Lergigan för sömn (som de inte kände till). På psykiatrin upplevde jag att polis, skötare och sjuksköterskor betedde sig konstigt mot mig och jag kände mig felbedömd och obekväm. Läkaren jag senare träffade var däremot lugn och förstående och lät mig åka hem efter samtal och hjälp med sömnmedicin.

Händelsen har varit svår att bearbeta och jag vågar idag knappt gå till vårdcentralen eftersom det står LPT i min journal.