Efter flera års dåligt mående och noll hjälp från min vårdcentral så gick det till slut så långt att jag var tvungen att ringa efter ambulans då jag inte längre stod ut med mina självmordstankar. Ambulansen kom och tog jättebra hand om mig och jag tänkte att nu äntligen kommer jag att få riktig hjälp. Kördes till min närmaste psykakut och ack så fel jag hade… väntrummet är helt fullt med mer eller mindre helt förtvivlade människor, personalen sitter i ett inglasat rum och bryr sig över huvudtaget inte om oss i väntrummet.. Efter SEX timmar så fick jag äntligen träffa en läkare, en ensam ung läkare på hela akuten.. Efter ca 10 min så var mötet klart och jag blev hemskickad med en remiss tillbaka till min vårdcentral.. denna upplevelse har gjort att jag mådde ännu sämre än innan, jag har insett att det inte finns nån hjälp att få och jag måste klara mig själv i fortsättningen.. detta hände för ca 1 år sen och tack vare familj, vänner och att jag har ett stabilt jobb gör att jag klarar vardagen. Hade jag inte haft dessa så hade jag inte levt idag, och jag lever en dag i taget utan hjälp av den så kallade psykvården..