Tvångsdusch har fått mig rädd att idag säga nej
Vittnesmål från 2020
Dessa situationer var fruktansvärda och ger mig fortfarande ångest idag. Det började alltid med att en eller två i personalen kom in i rummet och sa att det var dags för dusch. Oftast hade jag ångest redan då. Eftersom jag hade ångest så skakade jag ofta på huvudet att jag inte ville. Då brukade den ena personen hålla fast mig medan den andra började dra av kläderna. Desto mer jag kämpade emot, desto fler personer tog de in i rummet. Ibland var det upp till fyra personer. Jag brukade försöka trycka mig mot väggen där jag låg i sängen men då flyttade de in sängen till mitten av rummet. Detta gjorde sängen (och mig) synlig för alla som gick förbi eftersom dörrarna hade fönster.
Jag kämpade alltid emot mycket men det blev omöjligt till slut när jag var fasthållen. Efter de fått av alla mina kläder och dragit på mig en morgonrock började de slita i mig mot duschen. En knuffade i ryggen och två drog i armarna de flesta gångerna. Väl framme vid duschen drog de av morgonrocken och knuffade in mig i duschen.
De sista gångerna det skedde hade jag nästan gett upp, jag tänkte att om jag kämpade emot tog de in fler. Att det inte var lönt att säga nej eftersom ingen ändå lyssnade. Detta är något som fortfarande påverkar mig idag, jag blir rädd för vad som händer om jag säger nej. När dessa händelser anmäldes till Patientnämnden svarade avdelningen att de gjorde vad de behövde i behandlingen.