Kom i kontakt med psykiatrivård i 20 års ålder. Tagit 25 år att ta mig tillbaka efter depression, självskada, suicidförsök, ECT, övergrepp innan men även inom psykiatrivården.

Varit ensam i min kamp men gjort allt jag kunnat. Anmält, talat med chefer för klinik samt vittne, läkarchef, AT läkare, inblandade.
 Alla har tysta ned lagt locket på.
  Idag håller jag inte tyst om detta. Jag kämpat för mina och andras lika rättigheter även om jag vet svårt då man oftast aldrig får hjälp eller stöd och står ensam i allt.

Har ändågått vidare till patientnmnder och framfört tips men mkt verkar segt.

Jag vet med gången och erfarenheter av mkt som bör komma fram till ytan.

Jag vill ingen annan ska gå igenom det jag gjort därför är jag vass i denna fråga.

Ja det bör börja bli stora förändringar inom psykiatrivård nu så här får det ej fortsätta år efter år.

Får katastrofala konsekvenser!

Jag vet.