Jag kom till psykakuten efter att 112 ordnade en sjuktransport. Läkaren jag fick prata med efter flera timmars väntan verkade redan ha bestämt sig för vad som skulle hända innan han ens hade mött mig. Han sa att om man tittar i det stora hela så mår jag inte så dåligt egentligen, och att han inte trodde på att jag ville ta livet av mig. Sedan vägde han mig, och sa ”det var ju inte så lite”, även om han visste att jag har haft problem med anorexia i flera år. Nu vill jag aldrig söka hjälp där igen oavsett hur dåligt jag mår.