När min dotter började må dåligt skrevs hon in på BUP. Vad som erbjöds  var att lära sig hantera känslor och känslo karta. Fanns också kurser på nätet som vi skulle se tillsammans. Min dotter åkte in tre till fyra gånger för suicid försök. Vi fick kriga på BUP akuten att hon skulle få bli inlagd på dygnsvården. En gång neka dem de andra gångerna fick hon stanna högst 10 dagar för att att hon inte skulle bli för bekväm och kanske tog idéer från andra patienter. Spelade ingen roll att hon självskade sig och att vi som föräldrar kände oro att hålla henne hemma för att hon skulle försöka med nya suicid försök. Sista mötet med Bub var att än av psykologerna eller om hon va kurator nämnde att min dotter tar inte livet av sig genom att självskada sig och att jag behövde ställa mer krav på henne för jag var för medberoende. Tre veckor senare tog min dotter livet av sig. Tretton år gammal. Hon skulle fyllt 14år tre månader senare.