Jag var inlagd mot min vilja efter ett suicidförsök. Väl på avdelningen försökte jag ta livet av mig igen, inne på mitt rum. Jag hade ett enda mål: att dö. En sjuksköterska kom in och ställde sig och stirrade på mig med armarna i sidan. Han sa: ”Jaha. Och vad ska det här vara bra för? Vad ska det leda till, tycker du?” Jag gick sönder inombords. Inte ännu en psykiatripersonal full av fördomar. Jag bad honom gå. Han gick. Efteråt var jag ännu mer målmedveten, och jag försökte slutföra mitt suicid, men lyckades inte på grund av kroppens starka överlevnadsreflexer. Till slut kom en annan personal och avbröt allting. Jag gjorde det aldrig för uppmärksamhet. Jag ville bara dö. Missförstådd, igen.
Arrogant bemött av läkare
Detta skedde för inte så längesen. Jag var inlagd pga suicidtankar o jag hamnade inte på den avdelningen jag brukar pga platsbrist sa dom. Ok fine. Kom till en beroendeavdelning. Vilket har helt andra regler. O en personal som inte direkt är vana vid panikångest men det finns också dom som fattar. Denna veckan jag var där så togjag all vb jag kunde få varje dag. Efter ett läkarsamtal blev jag upprörd på den läkaren. Han var arrogant o brydde sig inte. Jag gick ut från det rummet med tårar som sprutar. Sen var det massa snack om att byta avdelning men det hela slutade med att jag hade suicidplaner o blev då konverterad till en kvarhållning. På fredagen kom läkaren, lika arrogant. Han skulle bedömma om det skulle bli ett lpt eller inte. Han satt där o smålog. Han sa ju att veckan har varit bra. Hm tar alla vb mediciner jag kan. Ångest varenda minut. Panikattacker från o till genom dagarna. O sen att jag sagt att jag har planer. Jag vart tokig på denna gubbe. Men han skrev ut mig trots att mitt boende ringt dit o sagt att jag har planer. Då kommer han instormande på mitt rum o skriker; du är utskriven, du ska hem. Funkar det inte kom tillbaka. Gick2 dagar och sen tog jag en överdos. Personal jobbade över på mitt boende pga att de var oroliga för mig.
Systematiskt illa bemött
Det är oacceptabelt att bli bemött på det sätt som jag fått uppleva på psykiatrin, och ingen ska behöva uthärda mobbning, trakasserier eller den brist på professionellt stöd jag upplevt när man söker hjälp.
Jag vill dela mina erfarenheter av att söka vård inom psykiatrin, där jag tyvärr blivit utsatt för mobbning, trakasserier och ett otillbörligt bemötande.
Allt elände började när jag sökte hjälp för min nydiagnostiserade ADHD-diagnos och för att hantera depression och sömnproblem. Redan från mitt första besök blev jag bemött med misstänksamhet och ogillande av personalen. Jag upplevde att det fanns en negativ förutfattad mening om mig trots att jag aldrig hade haft någon kontakt med dem tidigare.
Vid mitt första möte med en läkare blev jag bemött på ett nedsättande sätt där hon bland annat utbrast ”så du tycker kanske att pandemin är en positiv grej!?” för att jag inte hade något emot att vi ej skakade hand. Mötet var 10 minuter kort och hon lyssnade inte på någonting jag berättade. Jag fick inte den hjälp jag behövde och blev hänvisad till korta besök som kändes som att jag pratade med en vägg.
Trots mina upprepade försök att få hjälp blev jag konsekvent ignorerad. Personalens bemötande var ofta nedvärderande och ibland direkt hotfullt vilket gjorde att jag bara blev mer och mer isolerad och missförstådd. När jag pratade om mina oroligheter runt suicidtankar så utbrast en sjuksköterska bara ilsket och högt att ”Det där har du sagt förr Det där har du sagt förr!!” trots att jag aldrig gjort det och var helt ny på avdelningen.
Jag försökte återkommande boka tid för att få stöd och hjälp men blev ständigt nekad eller mött med motstånd. När jag skickade in officiella klagomål så fick jag repressalier i form av starkare mobbning direkt efteråt.
Att upprepade gånger bli bemött med kroppsspråk och attityder som visar avståndstagande och ogillande är en form av psykisk misshandel som sätter svåra spår och skapar långvarig stress när den inte behandlas.
Jag hoppas genom att dela detta att kunna ge en röst åt andra som har liknande erfarenheter och att öka medvetenheten kring vikten av professionellt och empatiskt bemötande inom psykiatrin. Ingen ska behöva uthärda det jag har gått igenom när man söker hjälp för sin mentala hälsa.
Jourläkaren på julafton
Jourläkaren på bup sa att jag förstörde hans jul när han behövde åka hemifrån till jobbet pga att jag kom in akut när jag hade självmordstankar
Fick morgonmedicinen på toaletten
När jag var inlagd med extravak och satt på toaletten med dörren på glänt, med en skötare i dörröppningen, brukade samma sjuksköterska brutalt slita upp dörren och klampa in, och ge mig morgonmedicinen medan jag satt på toaletten. Det kändes så integritetskränkande i en redan utsatt situation.
Medpatient rasistiskt bemött
Möter en patient inom öppenvården, han frågade vilken psykolog jag hade, sedan berättar han att han fått ett rasistiskt bemötande från sin psykolog på mottagningen.
Fick inte gråta
Fick inte ens gråta på avdelning. Blev tillsagd när jag var väldigt ledsen pga trauma. ”Tvätta av ansiktet och sluta gråta”. Slutenvård.
Rumskamrat blev illa bemött
Kom in en ny person/patient som skulle dela rum med mig på slutenvård. Hen var ganska irriterad och arg för att hen behövde vara där, mådde väldigt dåligt. En vårdare som skulle se till hen sa med otrevlig röst, ”fan vad jobbig du är” hen svarade ”vad sa du”? Då sa vårdaren ”nä ingenting.”. Sen gick hen till mig och sa, ”hörde du det där..?” Jag sa ja.
Bemötande efter suicidförsök
Jag ringde till BUP-akuten direkt i anslutning till att min 10-åriga son gjort ett allvarligt suicidförsök och där jag som förälder lyckats avbryta. I andra änden svarade en skötare som frågar om vi vill åka in eller om vi vill stanna kvar hemma.
Brukarstyrd inläggning fullt
Blev nekad inläggning med hänvisning till att BI var fullt. Jag fick därför ingen hjälp öht
Senast tillagt
- Läkare förstår inte konsekvenser av tvång
- Fick hjälp av privat psykolog
- Kollega sexuellt ofredade mig
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
