”kände mig extremt utstirrad, förnedrad och obekväm”

Vittnesmål från

När jag skulle börja på en ätstörningsenhet för några år sedan så bad läkaren att jag skulle klä av mig framför han och min mamma och bad min mamma titta noga på min kropp för att ”fatta hur sjuk jag var”. Jag kände mig extremt utstirrad, förnedrad och obekväm, och det gjorde dessutom inte precis relationen till min kropp bättre.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Bemötande • #MellanStolarna
Publicerad 6/10-2025

Tvångsdusch har fått mig rädd att idag säga nej

Vittnesmål från

Jag var inlagd på slutenvården när jag var 14 år. Under perioden jag var där fick jag allt mer ångest, jag hade ångest för att gå ut, för att duscha osv. Överläkaren bestämde att jag behövde exponeras för allt för att bli av med ångesten (trots att vi testat exponering och det inte fungerat utan gjort allt värre). Därmed började man med att jag skulle tvingas in i duschen några gånger varje vecka.

Dessa situationer var fruktansvärda och ger mig fortfarande ångest idag. Det började alltid med att en eller två i personalen kom in i rummet och sa att det var dags för dusch. Oftast hade jag ångest redan då. Eftersom jag hade ångest så skakade jag ofta på huvudet att jag inte ville. Då brukade den ena personen hålla fast mig medan den andra började dra av kläderna. Desto mer jag kämpade emot, desto fler personer tog de in i rummet. Ibland var det upp till fyra personer. Jag brukade försöka trycka mig mot väggen där jag låg i sängen men då flyttade de in sängen till mitten av rummet. Detta gjorde sängen (och mig) synlig för alla som gick förbi eftersom dörrarna hade fönster.

Jag kämpade alltid emot mycket men det blev omöjligt till slut när jag var fasthållen. Efter de fått av alla mina kläder och dragit på mig en morgonrock började de slita i mig mot duschen. En knuffade i ryggen och två drog i armarna de flesta gångerna. Väl framme vid duschen drog de av morgonrocken och knuffade in mig i duschen.

De sista gångerna det skedde hade jag nästan gett upp, jag tänkte att om jag kämpade emot tog de in fler. Att det inte var lönt att säga nej eftersom ingen ändå lyssnade. Detta är något som fortfarande påverkar mig idag, jag blir rädd för vad som händer om jag säger nej. När dessa händelser anmäldes till Patientnämnden svarade avdelningen att de gjorde vad de behövde i behandlingen.
Läs mer om: #Ångest • #Barnpsykiatri • #Bemötande • #Fasthållning • #Lagligt? • #Slutenvård • #Vårdkvalitet
Publicerad 2/9-2025

Siffran var det mest triggande

Vittnesmål från

Finns något ironiskt i hur jag tvingats backa upp på vågen för att inte kunna ta del av min vikt för att den sedan ska skrivas in i min journal. Den siffran var det mest triggande för min ätstörning och den konstanta tillgången till den informationen var så satans skadlig.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Journalföring
Publicerad 20/8-2025