Jag satt inlåst mot min vilja på en sluten barnpsykatrisk avdelning som följd av förhöjd suicitalitet kopplat till trauma behandling. Min kurator från mellanvården kommer på besök och det första hon säger ”jag är arg på dig, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Inget funkar”
Överläkare med taskig attityd
Jag har varit med om både positiva och negativa möten med vårdpersonal. Ibland har jag undrat varför de valt att jobba med människor. Jag upplever generellt att överläkarna är de med taskigast attityd och det sirar ner i personalstyrkan. Samtidigt finns de där guldkornen, framförallt på golvet. Men de på golvet styrs ofta av vad överläkaren beodrar i bemötande. Så som sagt, har varit med om både och. Jag hoppas att det där med taskiga attityder och farliga policys (eller påhitt utan vetenskaplig grund) utrotas inom psykiatrin. Vi är människor och vill bli bemötta som en.
Mitt liv är satt på paus
Jag fick diagnos tvångssyndom med tvångstankar i mitten av 2023. Man bedömde att jag var i stort behov av stöd och vård. Jag var långtidssjukskriven och isolerad i mitt hem pga min sjukdom. Till slut så gjorde mitt tvång så att jag endast kunde äta yoghurt. Väntelistan jag sattes på för vård är minst 24månader lång. Under tiden fick jag så många olika lugnande preparat utskrivna att jag till slut inte visste vilka jag skulle ta längre. Det är som om mitt liv är satt på paus i väntan på att sjukvården ska hinna ikapp.
KBT till allt
Jag är så fruktansvärt trött på KBT. Missförstå mig inte, KBT behövs och är viktigt. Men det jag är trött på är att det används som behandling på typ ALLT. Finns så många behandlingsformer som är mer effektiva på vissa sjukdomar, men ändå är KBT konstant närvarande
Kan äntligen börja berätta
Jag sitter och ska efter 5 år inom barn och ungdomspsykiatrin få berätta om det trauma som pågick dagligen i 13 år. Min behandlare som kämpat för mig, orkar vänta att jag ska bli frisk från anorexin och stått ut när jag inte kunnat hålla mig själv vid liv sitter med mig, Hen ser att jag börjar dissociera och pratar mjukt för att få tillbaka mig, jag börjar nästan gråta. Efter många år av vanvård kan jag börja berätta. Tack vara min kontakt.
Psykolog tog inte dissociation på allvar
Hur mycket jag än tog upp hur mycket derealisation och dissociation jag har, tog min psykolog aldrig det på allvar. Det var det som var orsaken till mina ångestattacker, eftersom jag blev så rädd av min dissociation. Men min psykolog sa hela tiden att vi behövde prioritera andra saker och det blev helt fel.
Bollas mellan vårdpersonal
Jag har fått ha samma specialistöverläkare sedan 2017. Han är fantastisk! Gör allting för att hjälpa till och ringer alltid upp direkt trots att hans chef säger att det kommer ta flera dagar. Nu är han föräldraledig och jag har inte fått någon läkare som ersätter utan bollas mellan olika ”vanliga” läkare och sjuksköterskor som inte förstår min situation eller medicin. Chefen hjälper ingenting. Längtar till min läkare är tillbaka. Han bryr sig genuint som patienter.
Maktposition som ett vapen
En handfull väldigt fina ssk och undersköterskor, några ssk och några läkare/överläkare med vidrig människosyn samt de sistnämnda med sin maktposition som ett vapen MOT de drabbade och oss närstående….(slutenvården familjevård dotter och jag mamma)
Två fantastiska läkare inom slutenvården då min mamma var inlagd för depression.
Släpptes inte ur bälte på grund av mutism
Så klart finns det bra personal inom psykiatrin. Fattas bara annat! Det ska vara förväntat och ”normalt” med bra personal. De dåliga ska vara en avvikelse. Men det är nästan tvärt om.
Min 19-åriga son har selektiv mutism, autism och social fobi. Inlagd på LPT i 11 månader pga anorexia. Ingen bra kombo av diagnoser. Håller just nu på att svälta ihjäl trots att han länge varit inom vård. Just i detts nu är han sövd på IVA för tvångssondning. Igen.
Som anhörig vet jag inte mycket om vad som händer bakom avdelningens låsta dörrar där min son tillbringar 21 timmar av dygnets 24. Dag efter dag. Månad efter månad. Ser hur han tappat allt hopp, vissnar, tynar. Blir kall i hjärtat och mår fysiskt illa när han skickade mig följade sms:
”Hon vägrade släppa upp mig ur bälte fast jag varit lugn i över 3 timmar för att jag inte svarade henne om jag ville lös. När jag börjadr gråta frågade hon surt vad jag ville uppnå med det. Till sist hade läkaren ringt och sagt att de skulle släppa lös mig.”
Hon=en psykiatrisjuksköterska.
Min son KAN inte be om att bli uppsläppt ur bälte pga sina diagnoser. Lika lite som en förlamad person kan gå upp för en trappa. Det vet denna ssk. Hon jobbar så klart kvar. Ledningen säger att detta inte hänt, de har ju frågat henne. Tjooo!
Suicidal, men hemskickad
Jag var där för bedömning pga en annan vårdenhet visste att jag var suicid och hade ett datum. Läkaren som gjorde bedömningen pratade knackig svenska, jag förstod knappt honom och han förstod inte alls mig, så han skickade hem mig, trots att jag verkligen hade behövt vården. Det är ren och skär tur att jag överlevde mina försök, och de borde hjälpt mig trots att jag inte hade något avbrutet försök ännu.
Senast tillagt
- Läkare förstår inte konsekvenser av tvång
- Fick hjälp av privat psykolog
- Kollega sexuellt ofredade mig
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
