Blev nekad inläggning med hänvisning till att BI var fullt. Jag fick därför ingen hjälp öht
Självvald inläggning
Jag har haft kontrakt på självvald i kanske två år men bara använt det två eller tre gånger. Idén bakom är väl bra, att individen ska ta ansvar över sin situation och lägga in sig vid kritiska dagar eller när en behöver mer stöttning, att det inte behövs läkarbedömning osv. Men för min del har det varit väldigt svårt att använda självvald. Först och främst för att det krävs att jag ska ringa in och fråga och riskera ett nej. Sen att det på min avdelning knappt är någon stöttning alls om man är på självvald. Du måste själv be om hjälp. Själv be om samtal. Osv. Det var ingen som sökte upp mig, om jag låg på rummet hela dagen lät de mig ligga där. Och sen om en självskadar så ryker kontraktet och en får åka hem direkt. Det finns säkert någon bra anledning till det …
Men ja. Det är väl en blandning av bra och dåligt. Tanken är väl att en ska känna sig stolt efter att ha tagit kontroll över situationen och sin vård, men jag kände mest skam och att det hela var onödigt för jag fick ingen annan hjälp än låsta dörrar.
Psykiatrin lät honom dö
Min bror blev inskriven med LPT efter att det upptäckts att han hade långtgående planer på att begå självmord. Metod, tidpunkt, material… allt var klart. Men väl på avdelningen sa han att han mådde bättre, så då fick han åka hem efter en vecka. Hem till ensamheten och planerna. Några dagar senare avslutade han livet som planerat. Man lät honom. Psykiatrin och läkarna lät honom.
Utskriven direkt efter suicidförsök
Jag hade varit inlagd på LPT i en vecka efter att ha genomfört ett suicidförsök som resulterade i behandling på IVA när jag försökte ta mitt liv igen på avdelningen. Efter suicidförsöket fick jag träffa en läkare som konstaterade att min suicidrisk var extremt hög oavsett om jag var hemma eller på avdelningen. Därför bestämde han att jag var jag var inte spelade någon roll och att jag därför skulle skrivas ut direkt efter suicidförsöket. Inom några timmar fick polis och ambulans hämta mig och jag var tillbaka på avdelningen dagen efter. Efter ytterligare en natt på IVA.
”Jag är utbildad det är inte du!”
En läkare sa rakt upp i ansiktet på mig, nu är det såhär att jag är utbildad det är inte du!
Jag blev chockad och kände mig kränkt. Jag var inlagd akut frivilligt och en läkare som inte känner mig satt och sa något så förnedrande!
Vad han inte vet är att jag visst har utb i grunden och väldigt brett påläst innan jag hamnade i kontakt med psykiatrin
Misshandlad av vårdare
Efter allt för många år av rädsla efter en fysisk misshandel av fd vårdare inne på en akutpsykiatriska vårdavd vilket skapade mig fysiska skador och ytterligare dåligt mående.
Dock antal år försent fick till polis och bröt tystnaden. Anmälan gjord till polis, patientnämnd och Ivo.
Polis inkopplad.
Cheferna visar tydligt aldrig tagit, tar ej ansvar för det som pågått på den klinik de ansvarar för.
Har öga mot öga talat med dem men de hanterat detta genom förstöra papper tillhörande mig som jag hade som bevismaterial i ärende..vilket fördröjt ytterligare.
Chefer på kliniken har till min dåvarande handläggare på patientnämnden setat och ljugit handläggaren genom skriva svar där chefer skyller på mig och att de skador jag fick vid misshandel som jag har Foto dokumenterat som bevismaterial, cheferna skulle på det skulle ingå i min problematik eller diagnos, detta är fel, absurt och enormt fult göra på detta sätt mot mig och mig som person. Aldrig blivit så kränkt!
Under tiden setat hemma läst in kurser och jobbat lite.
Medan chefer sitter och uppför sig fruktansvärt. Patnämnden klar och ej vidare befogenheter vilket resulterat till anmälan till Ivo, nedlagt då Ivo ej utreder ärenden som gått över 3 år.
Nu har ändå polisen hört av sig och tittar lite på detta.
Jag skrev även ny anmälan till pat nämnden som riktar sig mot cheferna och att jag skriver inte accepterar man kränker mig eller någon annan i fortsättningen på detta sätt!
För mig helt oacceptabelt!
Psykolog med dåligt minne och bemötande
När jag tillslut kom till BUP kom jag till en psykolog som inte kom ihåg hur han hade bedömt mig. Vi sågs en gång i månaden och jag var jättetydlig med att jag ville ta mitt liv men att jag också ville ha hjälp men jag fick ingen hjälp. Han sa alltid ”vi ses om en månad” o jag tänkte att det gör vi kanske inte alls. En gång kände han inte igen mig i väntrummet och frågade på mötet ”har du ångest eller vad sa vi”. Fjärde träffen sa han att han skulle skicka remiss till mellanvården och att det skulle ta 1-1,5 vecka men en månad senare frågade vi då inget hänt o hans respons var ”oj my bad, skulle jag skicka en remiss?”. Tillslut kom jag till mellanvården men då ville jag inte ha hjälp längre trots att jag faktiskt kom till en extremt bra psykolog, så sen har jag åkt in o ut från slutenvården och bytt till unga vuxna men vågar fortfarande inte ta emot hjälp för känner mig inte tillräckligt sjuk.
Förnekar misstag
Tog upp kritik inom öppenvårdsspykiatrin som bemöttes av ignorans och förnekelse i skriftlig form. Antar att de vill undvika brottsmål. Erkänner inte sina misstag mot patienter och vill göra det enkelt för sig.
Traumatiserande händelser på BUP
När jag var 14 var jag inlagd i ca ett halvår på BUP:s vårdavdelning. Jag är nu 19 och har inte läkt av allt som skedde där. Efter inläggningen spenderade jag månader apatisk i min säng eftersom jag var så traumatiserad och det dröjde innan jag kunde få en behandling för min PTSD som jag fått till följd av vården. Dessutom blev behandlingen ännu jobbigare eftersom att jag inte alls litade på vården.
Under tiden jag var inlagd så blev jag tvångsduschad vid så många tillfällen att jag tappade räkningen. Vid de flesta tillfällena var inte min mamma närvarande heller. Jag minns tydligt att när jag försökte kämpa emot och klamra mig fast vid sängen så kallade de in fler och fler i personalen och drog in sängen till mitten av rummet. Vissa gånger var det fyra personer som slet av mig kläderna för att sedan dra in mig i duschen.
Två i personalen sa att de behövde kroppsvisitera mig men kunde inte ge någon anledning till det och jag hade inte gjort något. Då tog de också av mina kläder.
Vid exponeringstillfällen brukade de också dra i mig och hålla fast mig. Ofta brukade någon putta mig i ryggen och några dra i armarna. Jag fick märken på armarna av hur hårt de höll. Vid ett tillfälle låste de dörren till mitt rum så att jag inte skulle kunna gå in där och tre vuxna drog i mig medan jag hade en ångestattack. När de ville att min mamma skulle gå höll de fast mig medan jag hade ångest och tvingade ut henne. De brukade dra isär oss från varandra.
Något som också hände nästan dagligen var hot. Bland annat sa de att om jag inte gjorde något så skulle de vägra släppa in min mamma på avdelningen.
Jag var konstant rädd och mådde sämre för varje dag. Mitt mående när jag skrevs ut var betydligt värre än när jag lades in och då erbjöds inget stöd.
”Låter för mycket”
Bup heldygnsvård. En i personalen sa till mig när jag grät då jag ”lät för mycket ” och störde
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
