Ofta rullades bältessängen in innan man ens hade provat med någonting annat för att få mig lugn.
Fastspänd i timmar
Man visste tillslut hur det alltid gick till. Där låg jag med ångest från helvetet, fastspänd i timmar. Bredvid satt en skötare och scrollade på sin telefon.
Våldsam bältning istället för förståelse
Jag har blivit bältad många många gånger, både som minderårig och vuxen & det är det absolut värsta jag varit med om. Blev mestadels bältad iomed min anorexi. Hände att personal både gjorde illa mig fysiskt och psykiskt. Stora vuxna kraftiga män låg över mig, en mycket mindre tjej, vilket resulterade i att jag fick blodstopp och domningar i benen. En läkare ställde sig över mig och skrek på mig att jag skulle ”hålla tyst”. Blev även bältad många gånger även fast att allt jag egentligen behövde var lite förståelse, någon som kunde ge mig tid och en trygg kram.
”Har aldrig känt mig så förnedrad”
Jag inkom till psykakuten och blev bältad och fick en injektion det första som hände där. Efter att de bältat klart lämnade de mig själv i bältesrummet och skrattade i ett annat rum. Jag har aldrig känt mig så förnedrad, att vara omringad av stora vuxna och sen få rumpan visad för dem. Jag vet inte vad jag ska säga, nu längre.
Bältning forsatte i timmar trots lugn patient
Var inlagd med lpt. Jag dunkade huvudet i väggen. De kom in flera personal. Utan något egentligt försök att verbalt lugna ner situationen börjar de dra undan mig och hålla fast mig. Jag kämpade emot. En av personalen upprepade konstant att hen inte orkade med mig och att jag bara skulle sluta. De bältade mig. Trots faktumet att jag var lugn efter ca 30min fortsatte bältningen i 4 timmar
”Vägrade släppa upp mig från bälte”
Nattssk vägrade släppa upp mig från bälte fast jag varit lugn i över 3 timmar för att jag inte svarade henne om jag ville lös, tillsist hade läkaren ringt och sagt att de skulle släppa lös mig, och en gång när jag började gråta frågade hon surt vad jag försökte uppnå av det.
Har autism och selektiv mutism. KAN inte svara, orden försvinner. Detta visste psykiatrin.
Tröst hade kunnat hindra tvångsåtgärder
Vill mest dela att hade det funnits tröst som ex en kram så hade många bältningar eller att jag lämnat psykologens rum när längtan efter det blivit outhärdligt inte behövt ske. Omtanke o empati o tröst. Att få känna trygghet fysiskt när ord inte räcker o jag själv inte har orden. Att bara få gråta ut o att det inte behöver intellektualiseras. För ibland finns bara smärta o sorg. Speciellt när man varit sjuk länge o missat en massa viktiga år o alla gått vidare i sina liv. När man inte ser någon ljusning o man känner att man förstört allt. Har en trauma diagnos som visat sig som grav anorexi o självskadebeteende o fått alla diagnoser o mediciner. Jag önskar så mottagningar o enheter för trauma. Där små delar kunnat få trygghet. Där just trygghet o empati var viktigast när jag varit totalt livrädd. Då jag istället mötts med poliser, handbojor, tvång, fastspännande, slit o släp o hårda händer o arga o irriterade röster o tunga mediciner. Tröst är jag övertygad hade funkat bättre o jag hade antagligen inte blivit mer traumatiserad av vården då.
Jag tror inte bältningen var godkänd
Jag blev inlagd på lpt. Med vak och dropp mot förgiftning. Jag fick inget lugnande.
Vid ett tillfälle lade jag min högra hand på vänsterarmen ca 20 cm från dropp infarten.
Det resulterade i att personalen som satt vak flyttade mim hand, jag lade dock tillbaka den och efter tredje gången räknar han till fem och säger att han larmar om jag inte tar bort handen. Jag tog inte bort den.
Han höll fast mig då och larmade.
Personalen pratade med varann och sen kommer en kvinna med bandage och tejp. De tar det runt hela handen och upp på armen. Sen gick de och vaket byttes.
Jag fick panik. Jag grät och började dra i dropp infarten under bandaget. Droppräknaren piper och bandaget togs bort. De rättade till droppet. De hade inte åkt ut. Så de gick att rädda.
De virade runt ett mindre bandage och gick sedan utanför min dörr.
Jag blev lugn efter detta. Gjorde inget på 15 minuter. Men de sa att de skulle bälta mig.
Sängen med remmar och lås rullas in. Jag ligger i min säng, lugn, avslappnad och gör mig så tung och otymplig som det går.
De lyckas få över mig i bältessängen.. jag drar upp knäna för att de inte ska lyckas. Men de håller mig fast och spänner fast mig. Jag sparkar, sliter, är helt tom på känslor, de får fast mig. Ligger stilla en stund. Får sedan panik. Sparkar, vrider, ålar, men jag är fast. Inser det och blir lugn. Försöker slappna av. Det går en stund, sen börjar jag hulkande försöka prata med den som har vaket.
Men det var stopp. Då började jag vråla rakt ut. Personalen kommer igen. Men de kan inget göra. Sen gråter jag tyst 10 min och säger åt dem att de får ta dit en läkare.
Ingen läkare kommer, de börjar knäppa upp bälten och säger att jag får ändå ligga i bältessängen hela natten för de kommer ju behöva den igen.
Sen på morgonen får jag utbrott. Gråter. Skriker och är hysterisk. Till slut lossnade nålen och hela sängen blev blodig.
Han som satt vak trycker på larmet om och om igen. De kommer förstärkning efter 15 minuter. Då kommer en chef, någon sköterska, och en skötare, de säger att jag måste lugna mig.
Vilket jag gör. Sedan ser chefen stolen som personalen suttit vak i och utbrister, denna stolen kostade 16 000 kr och det ska inte bli fläckar på den eller andra möbler här.
Sen gick hon. De övriga hjälper mig upp ur sängen. Så jag kan tvätta av min arm. Sen byter de sängkläder, rar ut bältessängen, muttrar att man tar ju ut den direkt efter bältningen är avslutad, det är rutin.
Allt blev så fel. Ingen läkare kom när jag låg bältad och de ska komma. Så tror inte bältningen var godkänd
Upprepat övervåld från sjuksköterska
Jag blev utsatt för ett horribelt och upprepat övervåld när jag var inlagd på LPT. Jag blev bland annat oprovocerat påhoppad bakifrån i korridoren av en sjuksköterska som med våld i princip slogs med mig tills han tryckte på larmet och fem män till kom springande. De släpade in mig på rummet och bältade därefter mig i över fyra timmar. Detta hände upprepade gånger inne på avdelningen. Sjuksköterskan som provocerade mig upprepade tillfällen blev pga övervåld avstängd från sitt arbete. Efter blev han anmäld till IVO av arbetsgivaren som lämnade ärendet till HSAN som sedan drog in hans legitimation. Det var fullständigt fruktansvärt och jag hade sår och blåmärken på hela kroppen.
Bröt lillfingret under bältesläggning
Under en bältning bröt jag lillfingret. Läkarna kollade inte ens på fingret trots att jag upprepade gånger sa till att nåt inte stämmer då svullnaden och blåmärkena inte gav sig. Det tog 2 veckor från skade tillfället innan de röntgade och det visade ett brutet ben i den mittersta fingerleden. ”Man gör ingenting åt skadade fingrar och tår” fick jag som svar av läkarn. Hade fingret tejpat ett bra tag.
Senast tillagt
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
