Blev bältad naken inför personalen. Läkaren hade fått för sig att jag hade rakblad på mig trots att jag återupprepade gånger sa att jag inte hade något vasst på mig. Jag blev tvingad till kroppsvisitation och jag blev såklart arg när hon tvingade av mig kläderna och jag tog av mig allt jag hade på mig i ren ilska så då bältade de mig för att jag var aggressiv. Fick ligga näck med ett lakan på kroppen fastspänd och förnedrad i flera timmar.
Hot om bestraffningar
När jag var 13 år blev jag om inlagd med LPT på BUP p.g.a. min ätstörning. Jag blev under en tvåveckorsperiod dragen till bältesrummet av minst två personal fyra gånger om dagen för att bli tvångsmatad med sond. Kommer ihåg den starka ångesten både före och efteråt och hur jag kämpade under hela bäldesläggningen för att komma loss så att jag var helt genomblöt i svett efteråt. Ibland var det någon av personalen som var med mig efteråt när jag av den starka ångesten sprang in i väggar och slog mig själv men som jag kommer ihåg det blev jag ibland lämnad ensam. Kände aldrig något stöd från varken mina föräldrar eller från vårdpersonalen när jag var inlagd och kommer ihåg att en ur personalen hotade med att anmäla mig då den var nära att bli träffade av min arm eller ben när jag kämpade i bältessängen. Jag vet att jag kände mig väldigt maktlös hela tiden och att jag utsattes för hot om bestraffningar, exempelvis eftersom jag hade stora problem med att sitta ner och vila då det gav mig extrem ångest och att personal då sa att om jag inte satt ner den avsatta timme skulle de injicera ett lugnande medel som skulle göra att jag somnade vilket gav mig ännu mer ångest då jag då aldrig skulle ha lagt mig ner frivilligt mitt på dagen p.g.a. ångesten jag fick av att vila och stillasittande. När jag blev utskriven fortsatte bestraffningsdelen fast hemma med mina föräldrar vilket öppenvården på BUP stöttade. Om jag exempelvis inte åt upp eller ibland om jag fick panik av all ångest kunde mina föräldrar bestämma att jag inte fick gå ut den dagen. Vid vissa ångest anfall tryckte de även ner mig i marken och höll fast armar och ben vilket gav mig ännu mer ångest dels för att jag var tvungen att ligga stilla men även för att den till viss del påminde om bältesläggningen. Vid några tillfällen blev jag även uppdragen på rummet för trappan i vård hem så att jag fick blåmärken på kroppen för att de inte orkade höra mig skrika och gråta av min starka ångest. Mår fortfarande dåligt över allt detta nu 6 år senare (är 19 år nu) och har svårt att ha en normal relation till mina föräldrar som fortfarande hävdar att allt som gjorts mot mig varit rätt.
Berättade inte vad han gav för injektion
Jag är mindreårig o blev bältad på en av bup:s avdelningar, ansvarig sjuksköterska berättade inte vad han gav mig för injektion när jag låg bältad o mamma fick inte veta att jag blivit bältad förrän flera timmar senare när jag motvilligt berättade, hon hade varit hemma under tiden o kunde ha kommit till mig när jag låg i bältessäng om hon hade vetat, ansvarig personal måste sköta allt bättre.
Fullskalig panik
Blivit bälteslagd flera gånger. En gång, 2013,för att jag inte ville ha lugnande efter att ha suttit tyst och stilla i nästan 2 timmar på akutintaget på psyk, allt jag ville var att få vara ifred och sova. Läkaren beordrar det ändå, jag gör motstånd och läggs i bälte och får tvångsinjektion.
En annan gång,2019, ska jag flyttas till en annan avdelning. En avdelning jag blivit livrädd för. När personal kommer för att hämta backar jag undan, drar mig bakåt ut deras grepp. Tillslut sitter jag och hyperventilerar av rädsla och panik mot väggen i korridoren. Då bestämmer läkare (utan att ha träffat mig) att jag ska bältas. Jag får sån grov panik av hela situationen att det urartar totalt. Jag sparkas, biter, o skriker för första gången när 5-6 personer lyfter mig och lägger mig i bälte. 3-4 gånger lyckas jag slita mig loss under tiden de transporterar, med fullskalig panik i kroppen. Det slutade med tvångsinjektion av stesolid och flertalet blåmärken på min kropp.
Lämnades ensam i bältessängen
En gång blev jag bältad i 8 timmar, de lämnade mig ensam största delen för att komma in och kolla till mig när jag fortfarande låg där i panik.
Bältessängen fick stå i mitt rum
Jag bältades flera gånger om dagen en period. När de väl bältat mig en gång blev det vardag. Som längst låg jag 19 timmar bältad. Men bland dessa gånger slutade dem tillslut köra ut bältessängen från mitt rum. De la ett lakan över och jag förväntades bortse från att den stod där och väntade på mig. Att jag inte mådde bra är självklart. Trodde de jag skulle må bättre av att veta de när som helst kunde bälta mig eftersom den redan stod i rummet? Inte särskilt hjälpsamt.
Tvångsförflyttades för att personalen tröttnat
Jag valde att lägga in mig på en vård avd psy själv Jag mådde så dåligt och visste inte riktigt varför Dom var bra Imellåt person som jobbar på avd och lyssna på mig Men det finns tillfällen när dom behandling mig så fel och gjort mitt mående mycket sämre Jag hade slutat äta vid ett tillfälle och när jag nu ville börja äta igen Och försöker bli bättre i min ätstörning Då kommer det en personal fram till mig en dag och säger Du ska flyttas till en annan avd psy Och ingen förklara direkt för mig varför Utan får bara en förklaring Du har kört slut på Peronalen på denna avdelning Och tilläggas ska jag var för det mest lugnt på avd Jag störde ingen och ställd aldrig till med något på avd Så personalen fick ta till med hård hårdhandskarna och ta undan mig Jag gjorde inga fel när jag var på avd Och nu skulle dom flytta mig Kom till en avd med mycket äldre patienter än jag Jag blev flyttad med tvång och när dom ”släppte,” mig på den nya avd Då rev jag ner allt som tavlor mm Och så hade jag aldrig gjort innan Jag blev bältad och fick en spruta av något Sen lämnade dom mig Ingen Prade direk med mig Jag ville bara komma undan alla och gick in på toan och låste om mig Om och om igen Då fick jag vak Men ingen förklara direkt varför Dom flyttat mig Jag blev dåligt av sprutan jag ett när jag låg i bälte Riktigt dåligt Längre fram fattar jag att jag fått en psykos av den medicin Men jag fick höra tex Varför beter du dig Så här Det brukar du inte Och mitt beteende borde på medicin dom get mig med tvång Jag har ett annat ex Jag försökte ta mitt liv När jag hade fri ute gång från vård avd psy Inte en gång utan många gånger när jag mer eller mindre blev tvingade att ta en promenad själv Jag ville igentligen inte dö men orkade inte lev heler riktigt Och det berättar jag på vård avd psy Men dom tycker ändå att jag skulle ta en promenad själv varje dag Till slut Så kom chefs överläkaren på hela sjukhuset där jag låg Han sa till psy läkarna Att dom inte skulle släppa ut mig själv när jag tog en överdos tabletter nästa varje gång jag gick ut själv Det kostade att ha mig på intensiven och så onödigt tycker chef överläkaren på hela sjukhuset där jag låg Nu fick jag inte gå ut mer och dessutom fick jag vak inne på avd psy Det kändes så konstigt Jag hade ju själv sagt att jag inte fixade att gå ut själv Och dom tvingas mig mer eller mindre ut ändå på promenad själv Ska sluten vården funkar så här
Bältningen räddade mitt liv
Jag hade tagit en livsfarlig intox men kunde inte tillåta mig själv att ta prover och sätta dropp. Tillslut hade dem inget annat val än att bälta mig för att ta proverna. 4 män från piva kom med sängen och jag grät och skrek. När jag väl var fast och de skulle sticka mig i foten kunde jag ändå röra mig så dessa män la sig och höll ner mina fötter men lyckades inte. Paniken i mig som är både svårstucken och livrädd för att bli stucken. Bara tanken på att bli stucken efter detta ger mig panik men har varit nödvändigt igen och skett trots jag inte velat. Efter de fick proverna kördes jag upp till IVA och kunde ha dött. Så bältningen räddade ändå mitt liv.. trots jag inte ville det
”Du använder bältning som ett självskadebeteende”
Efter en permission själv utanför sjukhuset hade jag skadat mig och behövde sy på akuten. Jag ville inte. Läkaren från PIVA kom med bältessängen och personal men var riktigt arg. Han skrek på mig och jag blev upprörd och försökte gå och började blöda igen. Han tog tag i mig hårt och höll mig i sängen och de bältade mig. När jag låg där bältad böjde han sig över mig och sa argt ”du använder fan bältning som ett självskadebeteende” och går..
Känns som att psykiatrin straffat mig
Jag hamnde inom psykiatrin när jag var ung vuxen och har blivit illa behandlad många gånger Ingen har lyssnat på mig känns det som och jag har blivit straffad på något viss av psykiatrin när psykiatrin inte vetat vad dom ska göra med mig Iallafall kändes det så Jag gick frivilliga till psykiatrin när jag var ca 20 år pga haft en tuff uppväxt Men tyvärr så fick jag ingen bra hjälp Jag hade en svår ätstörning diagnos och själv skade beetende som inte jag själv visste hur jag skulle hantare och psykiatrin gjort igentligen bara det värre Jag var mycket inlag på vård avd psy och behandling hem som både var frivilliga och imellåt med lpt Och jag har försökt ta mitt liv Många gånger trots jag igentligen inte ville dö Allt kändes bara så hopplöst och ingen som bryde sig Ofta kändes det som att när jag var inlag på vård avd psy Att det var en förvaring av någon som dom inte visste vad dom skulle göra med Även min tid på behandling hem var en förvaring Ingen form av behandling Iallafall inte någon annan än medicin och ECT och lagd i bälte Jag var aldrig våldsamma mot någon Jag skadade mig själv aldrig någon annan Och åren gick Och jag mådde sämre och sämre och jag förstod oftast inte varför mitt liv inte fungerar så bra Som med skolan och vänner mm Men efter ca 25 år inom psykiatrin kom en vändning Jag fick en adhd diagnos och ptsd och emotionell peronlighets störning Och till en början inte mycket mer än adhd medicin Men till slut fick jag äntligen bra hjälp Jag börjar i Dbt och trauma behandling av samma terapeut som i Dbt Och jag blev av med min ätstörning diagnos och själv skade beetende helt på ca 3 år Och nu har jag ” bara ” en adhd diagnos och ptsd och ångest speciellt bland folk Men att någon lyssnar fullt ut och inte lösa allt med medicin lpt mm Det gav mig en chans att börja min återhämtning på riktigt På bara 3 år blev jag av med mina destruktiva beteenden genom att någon lyssnar fullt ut Jag är nu också medicin fri förutom min adhd Och lite melatonin för sömnen Och jag har haft mycket medicin från psykiatrin Nu mår jag bättre än jag gjort i mitt liv Och har jobb kvar att göra med min återhämtning Men nu kan jag börja leva på något viss Jag har trauma pga det Psy har gjort mot mig och att jag haft en tuff barndom Men jag lever på ett mycket bättre viss nu Och visst kan jag vara bitter och arg på psykiatrin att det skulle behövas ta så lång tid Många saker är för sent nu pga min ålder Men jag har ett liv
Senast tillagt
- Läkare förstår inte konsekvenser av tvång
- Fick hjälp av privat psykolog
- Kollega sexuellt ofredade mig
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
