Jag var inlagd på en akutpsykiatrisk vårdavdelning under HSL och fick stark sömnmedicin ordinerat (utan min vetskap) redan första kvällen. När  sjuksköterskan kom och gav mig medicinen förklarade jag att jag helst avstod pga att jag inte hade några större problem med sömnen och gärna ville undvika narkotika-klassade preparat. Som respons fick jag ett hårt ”Motsätter du dig vård? Vi har rätt att tvångsvårda och tvångsmedicinera dig i sådana fall.” Jag blev helt paff och svarade att ”nej det gör jag inte?” Fick som svar ”då måste du ta medicinen nu.”

Därefter var jag livrädd för att ifrågasätta vården och behandlingen jag fick. Jag kände mig helt livegen till avdelningen trots att jag på pappret var där helt frivilligt.

Jag var inlagd under LPT i 16 månader på både en akut psykiatrisk avdelning samt en allmänpsykiatrisk avdelning utan uppehåll. På den allmänna avdelningen så eskalerade mitt självskadebeteende enormt till den grad att det blev livshotande. Istället för att personalen frågade varför jag skadade mig själv så illa, eller försökte stoppa det mer än att naken visitera mig (fick stå helt naken och sedan sätta mig på huk och hosta…) och rev mitt rum upp och ner i jakt efter det jag använde. Så bestämde läkaren att de skulle gipsa mig. Jag hade inget val. Antingen skulle de bälta mig till handkirurgen eller så kunde jag få gå frivilligt. Jag valde till sist att gå frivilligt, men det var aldrig mitt val överhuvudtaget. De gipsade min arm där jag skadat mig som mest, för att får mig att sluta skada mig. De satte gipset över handen (även om jag bara skadat mig på under armen) så att jag inte kunde använda min högra hand överhuvudtaget. Det fick mig inte att skada mig mindre, även om det blev svårare för mig. Gipset löste absolut ingenting såklart eftersom ingen valde att gå ner i djupet på VARFÖR jag gjorde mig så illa. Istället för att prata med mig, försöka komma fram till hur jag skulle hantera min ångest, så fick jag vara gipsad i över en månad. Det var tufft eftersom jag är höger hänt och mesta dels av tiden hade gipset över mina fingrar. Det försvårade min vardag otroligt mycket. Men löste inga problem.

Låg inlagd efter ett suicidförsök. Enligt min journal och enligt läkarna var det HSL, och jag hade gått med på det frivilligt. Men när jag ville lämna fick jag inte. Sa till de att jag låg på HSL och om de skulle hålla kvar mig behövde de ändra till LPT, men de ändrade inget. Hölls kvar på enheten under tvång, men enligt alla journalanteckningar var allt frivilligt. Fick ingen chans att överklaga eller få stöd då det ”officiellt” inte var LPT.

Kom in till psykakuten ( polishandräckning)  polisen lämnade psykakuten efter att ha pratat med personalen. Fick gå in i ett triage rum. De tog kontroller och ställde lite frågor som jag fick svara på som dom sedan skulle lämna över till Läkaren. Fick sedan gå ut och sätta mig i väntrummet, det var väldigt mycket folk samtidigt som mig. Sitter i lugn och ro på en stol i väntrummet så kommer det en äldre herre och frågar om jag har partner varpå jag svarar att ” jag har flickvän ” och fick till svar av honom att ” det gör ingenting jag är singel så du vet”

Sedan gick jag från själva väntrummet där han var och övriga personer för jag fick en obehagskänsla.
Jag gick i korridoren och ställde mig i ett hörn så han inte kan se mig. Tänkte att han bara var nyfiken, tiden gick och efter ca 20minuter så ser jag att han kommer gåendes mot mig men jag stod kvar i hörnet. Då går han fram mot mig och viskar ” jag är kåt, vi kan gå in på toaletten om du vill. Jag sa såklart ” nej det vill jag absolut inte. Lämna mig ifred” då gick han och ställde sig bredvid mig och säger ” säg till om du ändrar dig jag vill gärna slicka dig om jag får” Fick panik så puttade på honom lite lätt sedan knackade jag på triage rummet och då öppnar en skötare och jag berättar vad som hänt. Fick till svar ” ta det inte personligt, lyssna inte på honom ”

Så återigen var jag i väntrummet på psykakuten. Och hade en sådan obehaglig känsla i kroppen vart ju så himla rädd. Och jag som redan mådde psykiskt dåligt och planer på att lämna allt dom tankarna och planerna jag hade blev ju inte svagare så att säga.

Efter en stund så ringer det på utifrån på psykakuten och in kommer en människa samt taxichaufför och då tänkte jag direkt ” jag drar härifrån” sagt och gjort så han jag springa ut genom första dörren och sedan den dörren som går ut till parkeringen. Efter mig så springer en skötare samt den gubben jag råkade utför inne i väntrummet. Jag fortsätter springa en bit sedan hinner skötaren ikapp mig.

För att tillägga jag hade inte hunnit prata med den läkare som gör bedömning och hade inte heller blivit tillsagd att jag måste stanna kvar enligt LPT ( Lagen om psykiatrisk tvångsvård ) Försökte slita mig loss och föll ner på gräset då la dom sig på mig och skötaren tryckte på överfallslarmet men det gick inte och då ropade hon på taxichauffören och skrek åt honom ” mitt överfallslarm räcker inte ut hit. Kan du skynda dig och larma så det kommer hit mer personal. Sedan ser jag bara i ögonvrån hur det kommer utspringandes 5-6 skötare samt 2securitas vakter samt ordningsvakt. Jag försökte slita mig loss i ren panik men lyckades inte. Sedan så delade dom upp sig och och tog tag i båda armar och båda benen och jag bara skrek ” släpp mig ni kan inte göra såhär ” Dom lyckades efter många om och men få in mig i väntrummet men höll fortfarande fast i mig. Tänkte då att ” jag gör ett till försök” sa till dom snälla släpp mig jag får jätteont” då hörde jag någon skötare på Psyk säga till ordningsvakterna ” följ med vi tar henne direkt till bältesrummet.

Sagt och gjort och jag släpades till bältesrummet och blev fastspänd i den vidriga sängen. Tiden gick och efter ca 2timmar kommer dom in och ger mig sammanlagt 5tvångsinjektioner och enligt läkaren som tillslut kom efter 7-8 timmar och sa att jag kunde släppas upp. Sedan fick jag ligga på piva och hade tydligen fått vårdintyg ( LPT ). Jag har ingen koll men kändes inte som att dom agerade rätt. Att bälta mig och låta mig ligga fastspänd i nästan 10timmar och 5tvångsinjektioner utan läkarens tillåtelse.

Jag är fortfarande rädd och får panik, detta hände under början av 2022 februari / mars. Vill aldrig sätta min fot där igen.

Var på psykakuten med en nära anhörig som mådde mycket dåligt och var suicid. Hjälpen blev två Atarax och sen åka hem. En sköterska tipsade om att ”leta reda på en skum läkare som kunde skriva ut lugnande under bordet”.

Jag hade så mycket ångest att jag pratade med en skötare om hur jag mådde och om vad jag varit med om. Han sa åt mig att jag måste gå vidare. Att jag hade mycket att leva för, jag var ju vacker och hade fin kropp.

Jag var inlagd på psykiatrin och vårdades tillsammans med flera psykotiska män som gärna tafsade och tog i mig. Jag reagerade med att frysa fast utan att kunna försvara mig. När jag försökte prata med personalen om det fick jag bara kommentaren att jag borde ha gått därifrån

En 70årig manlig skötaren som gled sitt könsorgan mot mig när de fasthöll mig och de andra männen hånskratta. En sen kväll, helt själv med dessa män i ett rum.

Dom försökte tvinga mig att väga mig i underkläder och ta EKG med enbart en manlig sjuksköterska som gett mig flera sexuella kommentarer om min kropp när jag var inlagd för anorexi med LPT.

När jag var 14år blev jag inlagd på BUP, ibland blev jag väldigt arg och vid ett tillfälle slängde jag in en schampoflaska i väggen, det var det enda som krävdes för att jag skulle bli bältad i 2tim, trots att jag var lugn precis när dem bältade mig så blev jag bältad iaf, bara för att jag gjorde det jag gjorde. Det var min första bältning och jag var väldigt rädd.