Opsynliga – berättelser från psykiatrin

Tvångsåtgärder

Jag kommer inte ihåg hur många gånger jag blivit bältad och sondmatad under mina inläggningar på barnpsykiatrin. Jag förstår att jag behövde få i mig näring, men jag har mardrömmar flera gånger i veckan. Jag minns hur fem personer tryckte mer mig i bältessängen, spände fast armar och ben. Jag minns sjuksköterskans parfym när hen stoppade in sonden genom näsan och hur den kom ut genom munnen, och hur jag hoppades att jag skulle kvävas till döds. Jag minns hur det inte fungerade när den nya sjuksköterska utan vana skulle hantera sonden. Hur de gick ut och rådfrågade läkaren medan två personal tryckte ner mig mot golvet, hur en tre gånger så stor person satt ovanpå mig för att hålla mig nere. Varje gång någon säger ordet bälte eller har den söta parfymen sjuksköterskan hade bryter jag ihop.

Jag minns allt det här, jag förstår att jag var i livsfara utan vård. Men jag kan inte låta bli att undra, fanns det inte något annat sätt?

Läs mer om: #Ätstörningar • #Bältesläggning • #Barnpsykiatri • #Bemötande • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vårdkvalitet Publicerad 31/1-2019

Livsfarlig dos Theralen

När jag var inlagd på en barnpsykiatrisk slutenvårdsavdelning sa min överläkare att jag var tvungen att ta theralen varje timme. Jag ifrågasatte den höga dosen som jag skulle ta varje timme men läkaren sa att om jag inte tar theralen varje timme kommer de att bälta mig och ge mig det med tvång. Jag ville inte bli bältad, så jag tog den stora dosen Theralen varje timme. Jag somnade vid 18 på kvällen och vaknade 13 dagen efter. En behandlare kom in i mitt rum och var extremt orolig. Hen berättade att de har försökt att väcka mig hela morgonen och var tvungna att ringa till akuten efter att de sett att jag fått så pass mycket theralen. Akuten ville att jag skulle dit och ta blodprover då de var oroliga över att min lever skulle ha blivit skadad av så pass mycket medicin. Min behandlare frågade mig varför jag hade bett om så pass mycket medicin. Jag svarade att det var läkaren som hade sagt till mig att jag var tvungen att ta så mycket medicin. Sedan fick jag veta att min överläkare hade skrivit in i min journal att jag tydligen hade bett om att få så pass mycket theralen, och sedan hade min överläkare tagit ledigt och åkt iväg på semester. Min behandlare berättade att om jag hade fått en till dos av theralen den kvällen hade det varit en stor fara för mitt liv.

Läs mer om: #Bältesläggning • #Barnpsykiatri • #Journalföring • #Lagligt? • #Maktmissbruk • #Mediciner • #Slutenvård • #Vårdkvalitet Publicerad 31/1-2019

Bältad när ångesten var över

Jag var inlagd på slutenvården och fick med jämna mellanrum svåra ångestattacker. Under en av dessa attacker fick jag injektioner och lyckades efter en liten stund lugna ned mig. När jag alltså redan blivit lugn och inte utgjorde någon fara för mig själv längre så kommer läkaren in och säger ”vi kommer lägga dig i bälte”. Jag blev alltså bältad efter att jag hade HAFT en ångestattack som vid den tidpunkten redan gått över.

Läs mer om: #Ångest • #Bältesläggning • #Lagligt? • #Maktmissbruk • #Mediciner • #Slutenvård • #Tvångsvård Publicerad 31/1-2019

Bältesläggning

När jag var inlagd andra gången på vuxenpsyk blev jag bältad för första gången. Jag fick ligga så i över 12 timmar trots att jag var lugn. Och sen på morgonen efter, innan de släppte mig ”råkade” de släppa in mina besökare till mig trots att jag låg bältad. Så då fick mamma, min moster och min ex flickvän se mig ligga bältad. Har aldrig varit så ledsen. De visste inte ens om att jag låg bältad så de blev helt chockade. Har aldrig vågat prata om det med någon.

Läs mer om: #Bältesläggning • #Lagligt? • #Maktmissbruk • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vårdkvalitet • #Vuxenpsykiatri Publicerad 30/1-2019

Hon dog morgonen efter

Min syster sökte och fick ”vård” inom psykiatrin under många år. Det var tydligt att hon hade ett medicinmissbruk utöver både psykiska och somatiska diagnoser. Detta framkom i hennes journal.
Hon ringde sin psykiatriker efter ett av sina självmordsförsök och sa att hon inte klarade av att få så mycket medicin utskriven och ville ha det mer kontrollerat. Psykiatriker hänvisade till att hennes bästa vän kunde ansvara för medicinen. En vän som inte hade kunskap eller vilja att ta det ansvaret.

Min syster ringde några dagar senare en vårdare på en av de psykiatriska kliniker hon legat inne på. Hon är uppenbart påverkad av mediciner och sluddrar fram att hon behöver hjälp och att hon inte kommer finnas mer dagen efter. Vårdaren säger att hen inte hinner prata då det är matdags på kliniken och lägger på luren. Hon dog morgon efter av en överdos. Lämnade ett meddelande på sin mobil om att hon inte orkade andas längre.

Detta finns som bevis då hon spelade in alla sina samtal. Psykiatrikern och den vårdare som tog emot samtalet blev båda anmälda. Vårdaren blev av med sitt jobb då det även visade sig att hen hade inlett en sexuell relation med min syster då hon var inlagd. Psykiatrikern jobbar kvar.

Läs mer om: #AnhörigaVittnar • #Bemötande • #Journalföring • #Lagligt? • #Maktmissbruk • #Mediciner • #MellanStolarna • #Öppenvård • #Överdos • #SexuellaTrauman • #Slutenvård • #Suicid • #Vårdkvalitet Publicerad 30/1-2019

Slutenvården förvärrade min PTSD

Sökte slutenvård under fem års tid och tillbringade månader varje år på olika slutenvårdsavdelningar utan att jag blev bättre. Efter mitt sista slutenvårdstillfälle som slutade med traumatiserande händelser kommer jag aldrig att be om hjälp igen i psykiatrin. Har nu tillfrisknat med hjälp av privat vård i funktionsmedicinen och insett att varje slutenvårdsvistelse jag haft försämrat mitt tillstånd av PTSD. Min terapiresistenta depression och utmattningen är borta med ändrade livsstilsfaktorer. I psykiatrin fick jag bara mediciner och ibland tvångsvård. Vilket slöseri med skattepengar och min tid.

Läs mer om: #Depression • #Mediciner • #PTSD • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Utmattningssyndrom • #Vårdkvalitet Publicerad 29/1-2019

”Då får du kissa på dig”

Jag blev bältad när jag hade en ångestattack. När min ångestattack startade höll personal i mig, och jag var tydlig med att de måste släppa mig för jag fick mer panik av att de höll i mig. Jag förklarade tydligt att jag hade en ångestattack och det enda sättet för mig att lugna ner mig på, var om personalen släppte mig. Ingen lyssnade på mig, istället gick larmet igång och bältessängen rullade in. Jag fick mer panik, jag var helt fast och kunde inte ta mig loss. De tvingade i mig lugnande som inte hjälpte och jag mådde sämre än någonsin. Personalen satt och läste en tidning och när jag försökte prata med dem, ignorerade dem mig. Jag lugnade ner mig efter ett tag men jag fick inte gå upp från bältessängen. När läkaren kom in i rummet för att kolla om jag var lugn, bad jag läkaren om att få bli släppt. Jag förklarade att jag var lugn, lovade att hålla mig lugn och så sedan att jag måste gå på toaletten. Läkaren trodde inte på att jag var lugn och berättade att om jag behöver gå på toa får jag kissa på mig. Efter nästan 5 timmar blev jag släppt och då säger en sjuksköterska ”Om du så mycket som smäller i en dörr kommer vi att lägga dig i bältessängen igen och då kommer du inte att få sova i din egen säng inatt”.

Läs mer om: #Ångest • #Bältesläggning • #Bemötande • #Lagligt? • #Maktmissbruk • #Mediciner • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vårdkvalitet Publicerad 29/1-2019

Hot om tvångsåtgärder

Lite kort bakgrundsinformation bara. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag spänts fast i en bältessäng. Hade en lång period helt utan bältningsläggning.
Jag hade alltså inte spänts fast på länge när den här händelsen inträffade.

Så när jag sedan skadade mig på en avdelning och allt vad det innebär, så upplevde jag att de hotade med bältesläggning utan att ens ha prövat något annat, som de enligt lag måste. Sa hela tiden att de inte fick hota men nonchalerades bara eller så sa de att ”det är ju så”. Det var det första de sa när jag skadade mig, att de skulle bälta mig om jag inte lugnade ner mig… när det inte ens hade gått så mycket som FEM minuter.
Med min bakgrund och allt, blev jag så rädd att jag till slut avbröt just den självskadan på något sätt, bara för att jag blev så rädd.

Någon dag senare sa en av skötarna som var med angående just hoten, ”ja, men hur ska vi annars få dig att sluta?”

Ja, inte genom att hota om något som är en bidragande orsak till mina vårdtrauman. Fastspänning ska alltid vara sista utvägen. Och att spela på min rädsla istället för att hjälpa mig är något jag inte förstår alls.

Läs mer om: #Bältesläggning • #Bemötande • #Lagligt? • #Maktmissbruk • #Självskadebeteende • #Slutenvård • #Tvångsvård Publicerad 29/1-2019

Ätstörningsvård

Första gången jag fick en remiss till en ätstörningsenhet tog de inte emot mig med orden ”Hen kan inte komma hit och prata om sin mammas missbruk”. Min mamma missbrukade då för tillfället, men jag hade symptom som senare resulterade i diagnosen anorexia nervosa och flertalet inläggningar. När jag månader senare fick kontakt med ätstörningsenheten rådfrågade jag en dag min kontakt där, som var sjuksköterska, om ett självskadesår gjort dagen innan som blivit djupare än jag tänkt mig. Hen satte på tejp och skickade med mig plåster hem, och vi pratade inte ett ord mer om det. Ungefär en månad senare försökte jag för första gången ta mitt liv och hamnade på barnakuten.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Barnpsykiatri • #Bemötande • #Öppenvård • #Självskadebeteende • #Slutenvård • #Suicid • #Vårdkvalitet Publicerad 29/1-2019

”Du ser ju inte ut att må så dåligt, du skrattar ju”

”Du ser ju inte ut att må så dåligt, du skrattar ju”
Så sa en läkare till mig på en psykiatrisk akutmottagning efter att jag försökt ta livet av mig och hade nysydda handleder.
Efterföljdes med: ”Känns mest som att du söker uppmärksamhet.”
Skratt är en försvarsmekanism jag besitter.

Dagarna innan spenderades på en medicinsk intensivvårdsavdelning, när det var dags att skrivas ut fick jag välja mellan LPT eller att skriva in mig frivilligt, jag valde frivilligt. Direkt på avdelningen skrev jag ut mig. Min far körde mig till psykakuten där jag fick det bemötandet.
Han valde att inte lägga in mig.

Samma natt så blev jag magpumpad och låg på en medicinsk intensivvårdsavdelning i en vecka.
Tänk om jag bott ensam och inte haft en far som tittade till mig?
Sannolikheten att jag varit vid liv idag är ungefär noll.

Läs mer om: #Bemötande • #Psykakuten • #Slutenvård • #Suicid • #Vuxenpsykiatri Publicerad 29/1-2019