Jag har vart med om flertalet utskrivningar. Både bra och dåliga. Bra är när man har framförhållning och utskrivningen blir lugn och så. Men jag har oxå blivit utkastad med mina tillhörigheter i påsar då jag haft ångestattack och självskadat eller tom suicidförsök. För självskadar man blir man utskriven med omedelbar verkan och suicid är självskada enl vissa läkare. Det är farligt.
Sjuksköterska utsatte mig
Skrevs ut från slutenvården sista ssk sa innan jag fick gå var, svara när jag hör av mig. (Sålde min kropp i självskadande syfte) han köpte mig efter jag kommit ut. Även fast jag där inne gråtit över hur sjuka och äckligt de va att behöva vara med dessa män.
Systematiskt illa bemött
Det är oacceptabelt att bli bemött på det sätt som jag fått uppleva på psykiatrin, och ingen ska behöva uthärda mobbning, trakasserier eller den brist på professionellt stöd jag upplevt när man söker hjälp.
Jag vill dela mina erfarenheter av att söka vård inom psykiatrin, där jag tyvärr blivit utsatt för mobbning, trakasserier och ett otillbörligt bemötande.
Allt elände började när jag sökte hjälp för min nydiagnostiserade ADHD-diagnos och för att hantera depression och sömnproblem. Redan från mitt första besök blev jag bemött med misstänksamhet och ogillande av personalen. Jag upplevde att det fanns en negativ förutfattad mening om mig trots att jag aldrig hade haft någon kontakt med dem tidigare.
Vid mitt första möte med en läkare blev jag bemött på ett nedsättande sätt där hon bland annat utbrast ”så du tycker kanske att pandemin är en positiv grej!?” för att jag inte hade något emot att vi ej skakade hand. Mötet var 10 minuter kort och hon lyssnade inte på någonting jag berättade. Jag fick inte den hjälp jag behövde och blev hänvisad till korta besök som kändes som att jag pratade med en vägg.
Trots mina upprepade försök att få hjälp blev jag konsekvent ignorerad. Personalens bemötande var ofta nedvärderande och ibland direkt hotfullt vilket gjorde att jag bara blev mer och mer isolerad och missförstådd. När jag pratade om mina oroligheter runt suicidtankar så utbrast en sjuksköterska bara ilsket och högt att ”Det där har du sagt förr Det där har du sagt förr!!” trots att jag aldrig gjort det och var helt ny på avdelningen.
Jag försökte återkommande boka tid för att få stöd och hjälp men blev ständigt nekad eller mött med motstånd. När jag skickade in officiella klagomål så fick jag repressalier i form av starkare mobbning direkt efteråt.
Att upprepade gånger bli bemött med kroppsspråk och attityder som visar avståndstagande och ogillande är en form av psykisk misshandel som sätter svåra spår och skapar långvarig stress när den inte behandlas.
Jag hoppas genom att dela detta att kunna ge en röst åt andra som har liknande erfarenheter och att öka medvetenheten kring vikten av professionellt och empatiskt bemötande inom psykiatrin. Ingen ska behöva uthärda det jag har gått igenom när man söker hjälp för sin mentala hälsa.
Suicidförsök i väntan på remiss
Jag har PTSD, något min psykiatrimottagning konstaterade för 4 månader sedan. Då beslutades det att jag behövde stabiliserande behandling. Jag utvecklade i väntan på stabiliserande behandling psykotiska symptom med allvarlig suicidrisk och fick då veta att jag behövde remitteras till en annan mottagning. Jag får veta att mottagningen kan ta emot veckan efter men i slutändan tog det två månader innan remissen skickades, under de två månaderna sa läkaren på varje besök att remissen skulle skickas ”denna vecka eller nästa”. Tillslut blir jag psykotisk igen och kort efter gjorde jag ett allvarligt självmordsförsök. Då skickades remissen.
Läkaren skrev i journalen kort innan försöket att jag haft en tendens att ”söka ofta på akuten”. Vad trodde hen skulle hända? Jag fick ingen stabiliserande behandling under tiden jag väntade. Den stabiliserande behandlingen skulle enligt deras planering skulle startat direkt efter att utredningen var klar.
Man väntar inte två månader med att remittera patienter med allvarliga hjärtproblem, varför gör vi det i psykiatrin?
Jourläkaren på julafton
Jourläkaren på bup sa att jag förstörde hans jul när han behövde åka hemifrån till jobbet pga att jag kom in akut när jag hade självmordstankar
Fick morgonmedicinen på toaletten
När jag var inlagd med extravak och satt på toaletten med dörren på glänt, med en skötare i dörröppningen, brukade samma sjuksköterska brutalt slita upp dörren och klampa in, och ge mig morgonmedicinen medan jag satt på toaletten. Det kändes så integritetskränkande i en redan utsatt situation.
Fick fira midsommar på avdelningen
Bland allt hemskt jag varit med om på bup heldygn, så finns det en grej jag kommer uppskatta livet ut. Det var på midsommar och jag va så ledsen att jag va inlåst under min favorithögtid, dock hade jag äntligen fått börja gå ut på promenad med 2 personal. Vi passade på att plocka blommor för att göra kransar inne på mitt rum senare, och sen hade en av skötarna jag plocka blommor med köpt med sig alla ingredienser för att göra en jordgubbstårta, så det gjorde vi också. Dessutom fixade hon så vi kunde ha långbord till middagen och hon dukade så fint. Hon sa flera gånger att man får göra det bästa utav det, även här på avdelningen, och att det är klart vi också ska få fira. Kommer aldrig glömma henne och hur hon verkligen gjorde allt för att vi patienter skulle ha det bra trots omständigheterna.
Medpatient rasistiskt bemött
Möter en patient inom öppenvården, han frågade vilken psykolog jag hade, sedan berättar han att han fått ett rasistiskt bemötande från sin psykolog på mottagningen.
Fick inte gråta
Fick inte ens gråta på avdelning. Blev tillsagd när jag var väldigt ledsen pga trauma. ”Tvätta av ansiktet och sluta gråta”. Slutenvård.
Rumskamrat blev illa bemött
Kom in en ny person/patient som skulle dela rum med mig på slutenvård. Hen var ganska irriterad och arg för att hen behövde vara där, mådde väldigt dåligt. En vårdare som skulle se till hen sa med otrevlig röst, ”fan vad jobbig du är” hen svarade ”vad sa du”? Då sa vårdaren ”nä ingenting.”. Sen gick hen till mig och sa, ”hörde du det där..?” Jag sa ja.
Senast tillagt
- Läkare förstår inte konsekvenser av tvång
- Fick hjälp av privat psykolog
- Kollega sexuellt ofredade mig
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
