Opsynligas logga

Har känslan av att vården inte ens VILL hjälpa

Jag har varit inom psykiatrin i 11 år nu, imponerande, jag är inte ens 30. I somras gjorde jag misstaget att flytta till annan region. Min gamla klinik skrev en vårdbegäran om ffa medicinuppföljning och recept för tre månader. Fick svar att jag stod i kö och skulle kontakta min gamla klinik om det sket sig. Jag har bytt region. Jag kommer inte åt tjänsten för att kontakta min gamla vård, deras upptagningsområde är bara den regionen. Kontaktar då VC här på inrådan av skolans kurator och berättar att vården tidigare fuckat upp och jag är rädd för att det ska hända igen. Läkaren lovar att ringa kliniken och antingen få en akuttid, förlängning på recept på distans eller ok på att förlänga själv…

När han ringer tillbaka säger han att jag ska kontakta min gamla vård. Som jag verättat är omöjligt. Och om inte det funkar vill han att jag deadass ringer mobila teamet. En akutresurs. För min dagliga medicin.

Tack. Det hjälpte verkligen det här förtroendeproblemet jag redan har med vården. Här står jag nu med knappt tre veckors medicin kvar, med katastroftankar och känslan av att vården inte ens VILL hjälpa mig längre.

Läs mer om: #Mediciner • #MellanStolarna • #Öppenvård • #Vårdkvalitet • #Vuxenpsykiatri Publicerad 25/9-2022

Skadlig kommentar

Jag hade svår anorexi men var på bättringsvägen. Jag gav min tomma tallrik till en skötare som högt utbrast ”Oj!! Du har ätit upp allt!?” Som att det var fel sak att göra.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Vårdkvalitet Publicerad 25/9-2022

Fick höra att det inte var någon idé

När jag var 16 år skulle jag för första gången börja behandling för min anorexi, jag var i förnekelse att jag var sjuk och min behandlare sa till mig att jag skulle skärpa mig annars skulle hon skicka mig till bup akuten och ”där kommer de tvinga dig att äta så det är bara att göra som jag säger”. Jag berättade allt för min mamma som inte ville att jag skulle gå dit, jag bytte behandlare men hon gav mig inte heller någon hjälp. Efter en vägning fick jag en panikattack och satt på golvet och skakade, fick då höra ”ska du reagera såhär är det ingen idé att du går behandling”. Blev senare inlagd på bupakuten och blev sondad för första gången samma kväll som jag kom dit. Skrek i ren och skär panik och smärta men de höll bara fast mig hårdare ju mer jag skrek. Är idag 19 år och drömmer fortfarande mardrömmar om tiden jag var inlagd.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Barnpsykiatri Publicerad 25/9-2022

Som om jag inte ens var en människa

Jag har PTSD efter många års upprepade och långa inläggningar inom psykiatrin (längsta tio månader) där jag både själv varit utsatt för många tvångsåtgärder och bevittnat andra bli utsatta. Vården skadade mig så djupt genom sin okunskap kring autism och ätstörningar. För ingen av de situationerna där jag blivit fasthållen, bältad, sondmatad hade behövt hända om jag fått adekvat vård innan läget blev akut. Det är som att något är trasigt inuti, alla gånger jag blivit behandlad som om jag inte hade något värde. Som om jag inte ens var en människa. Det trasar sönder på ett sätt som jag inte vet om det ens är möjligt att laga. Speciellt inte då det är nästan omöjligt att få traumabehandling. Trots att jag i nuläget har bra öppenvårdsbehandlare känner jag mig inte trygg. Jag litar inte på vården, jag är ständigt rädd att de ska vända sig emot mig. Att jag återigen ska bli inlåst, att allt ska ryckas från mig så som det gjorts så många gånger förut. Och det gör ont.

Läs mer om: #Autismspektrumtillstånd • #PTSD • #Slutenvård Publicerad 25/9-2022

Dagliga flashbacks

Jag blev inlagd för första gången när jag var 13 år. Sondad innan jag ens visste vad en sond var. Men jag minns tydligt första gången jag blev bältad. Jag vägrade mat och de behövde tvångssonda mig. De drog fram sängen och sade åt mig att lägga mig ner. De spände fast mig och jag fick total panik. Och då visste jag inte vad det var en början till. Än idag kan jag inte ligga på rygg i sängen. Jag får dagligen flashbacks från alla bältningar. De lämnade mig där. Själv i sängen. I flera timmar. Aldrig mer tänker jag befinna mig inom psykiatrins väggar.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Bältesläggning • #PTSD Publicerad 25/9-2022

Vården som skulle hjälpa gav PTSD

Jag har länge varit inom vården. Bott på behandlingshem. Varit inlagd. Vården som skulle hjälpa mig gav mig istället ptsd och det får jag leva med varenda dag. Jag önskar jag hade anmält men nu är det för sent. Det var inte förrän jag kom därifrån som jag insåg hur fel de behandlade mig. Jag valde att flytta för att slippa den psykiatrin jag tillhörde då. Idag vårdas jag inneliggande men blir inte utsatt för den sortens trauma som tidigare.

Läs mer om: #PTSD • #Slutenvård Publicerad 25/9-2022

Jag är ständigt rädd

Jag har blivit rörd så många gånger i slutenvården att jag klarar inte fysisk kontakt på samma sätt. Dem har dragit mig över golv, hållit fast mig, slitit saker ifrån mig. En gång drog en överläkare mig i mina flätor.  Jag har så mycket ptsd av allt detta som hänt och jag är ständigt rädd. Drömmer mardrömmar varje natt av att dem tar mig. Mitt lidande är fruktansvärt.

Läs mer om: #PTSD • #Slutenvård Publicerad 25/9-2022

Feldiagnostisering har lett till fel hjälp

Trots att jag haft diagnosen Autism i över två år bekräftad blev jag behandlad efter en diagnos som jag inte har. Pågrund av fel diagnotisering har jag fått fel hjälp i alla år. Jag får ständigt höra tveksamhet kring om jag har det så fått genomgå två långa bedömningar ifall jag har det. Vilket det slutade med att jag har..

Läs mer om: #Autismspektrumtillstånd Publicerad 25/9-2022

I kontakten med psykiatrin är det jag som sitter på mest kunskap

Från 9 års ålder har jag lidit av psykisk ohälsa i form av utmattning, återkommande depressioner, ångest och anorexia men först vid 24 år fick jag en ADD-diagnos och vid 28 år Aspergers syndrom. Anledningen till jag inte fick en Asperger-diagnos från början var pga för god social kompetens, om psykiatrin haft tillräcklig kunskap om tjejer med Asperger skulle de haft koll på vad kamouflering är. I snart 3 års tid har jag krigat mot psykiatrin för att få den vård jag har rätt till, men jag är för högfungerande och de kan bara erbjuda samtalsstöd till personer som är suicidala. I kontakten med psykiatrin är det jag som sitter på mest kunskap om tjejer med NPF och det är inte kunskap som jag fått genom erfarenhet utan som jag läst mig till.

Läs mer om: #ADHD/ADD • #Autismspektrumtillstånd • #MellanStolarna Publicerad 25/9-2022

Senast tillagt

Läs alla

Berättelser från psykiatrin

Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.

Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.

Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.

Kategorier

#ADHD/ADD

#Adoption

#Ångest

#AnhörigaSomVårdare

#AnhörigaVittnar

#Ätstörningar

#Autismspektrumtillstånd

#Bältesläggning

#Barnpsykiatri

#Bemötande

#BipolärSjukdom

#Depression

#Diagnostisering

#DigitalVård

#Diskriminering

#Dissociation

#ECT

#EIPS

#GodaExempel

#HBTQ

#Journalföring

#Lagligt?

#Maktmissbruk

#Mediciner

#MellanStolarna

#Missbruk

#Misshandel

#Öppenvård

#Överdos

#Psykakuten

#PsykologiskBehandling

#Psykossjukdomar

#PTSD

#Rasism

#SelektivMutism

#SexuellaTrauman

#Självskadebeteende

#Slutenvård

#SocialÅngest

#Suicid

#TourettesSyndrom

#Tvångssyndrom

#Tvångsvård

#Utmattningssyndrom

#Vårdkö

#Vårdkvalitet

#VårdpersonalVittnar

#Vuxenpsykiatri