Opsynliga – berättelser från psykiatrin

”De ser på och låter mig självskada”

Har varit inlagd länge. Personal känner mig och vet vem jag är för jag varit här så länge. Även läkarna på hela kliniken. Tiden på avdelningen är jag för mig själv. Kommer endast ut för mat, toalettbesök och när jag behöver medicin. Ingen kollar till mig under tiden. Ingen frågar hur jag mår eller hur jag har det.

Jag har under denna vårdtiden (flera år) skadat mig varje vecka inne på avdelningen. Men ingen bryr sig. I perioder har de visiterat och kollat igenom mina saker ordentligt. Men slarvar oftare och nu sker ingen visitering av mina kläder alls. Trots upprepade självskador under veckorna.

Läkarna säger mina skador är stora och allvarliga och att jag kan dö faktiskt. Men ingen verkar bry sig. De lägger om, ger mig vb/smärtlindring och nya sängkläder så jag kan lägga om och kollar inte till mig förrän nästa medicin/mat. Det finns mönster. Jag visar signaler.

Ibland skadar jag mig och ligger helt blodig och de kommer in, ger medicin och går. De blundar för mina blodiga fingrar. Ber om smärtlindring, för det gör ju sjukt ont, och får smärtlindring utan att de frågar om jag självskadat. För jag ber nästan bara om smärtlindring när jag självskadat och det vet jag dem vet. Och de lägger ju om mina sår tre gånger i veckan. Så ena dagen hade jag ett nytt, men ssk säger inget och lägger om utan ett ord. Och två dagar senare lägger en annan om med två till nya, inte ett ord. Jag skadar mig, med sår som behövs sys och ingen lägger märke.

Jag ber inte att de ska sätta tillsyn. Men medmänsklighet. Att öppna dörren och fråga hur jag har det. Att se mina signaler och rutiner. Att självskador oftast händer på kvällen och natten kanske det är smart att kolla in en extra gång? Mellan 17 och 19:30 kommer de aldrig in, trots flest av mina självskador sker då.

Personalen bryr sig inte. De ser på och låter mig självskada. De visar ingen omtanke om mig.

Läs mer om: #Bemötande • #Mediciner • #MellanStolarna • #Självskadebeteende • #Slutenvård • #Vårdkvalitet Publicerad 20/4-2023

Kan varken lita på folk eller på psykiatrin

Jag tog själv Kontakt med Psykistin som ung vuxen trots att min närmaste anhöriga ofta sagt Att dom som jobbar på psykiatrin är ”onormala ” Inte fungerar så bra själv Ändå tog jag sjäv kontakt med Psykistin som ung vuxen Jag mådde så dåligt och mitt liv var koas med en ätstörning och självskade mig själv Och jag hade aldrig blivit lyssna på Och blivit älskar av någon och ingen hade sagt till mig Du duger som du är Jag visste inte vad jag skulle ta vägen eller vad som gjorde att mitt liv inte fungerar så bra Jag blev till sist inlagd på våren avd psy frivilliga och dom börjar prata med mig om hur jag mådde och hur mitt liv varit i barndomen mm Jag börjar öppna mig mer och mer Berätta för första gången om att jag blivit utsatt för övergrepp som barn och hur mitt liv sett ut Personalen på avd Tog mig till polisen och jag fick göra en anmälan mot en person som gjort mig illa i barndomen Och polisförhör var tufft att genomföra Men jag gjorde det Personalen fanns där i början Sen kändes det som dom inte ville lyssna på mig mer eller förstå mig Som börjar proppa i mig medicin Om den ena inte hjälp så provade dom någon annan Jag hade mycket medicin och olika medicin Jag har nog också haft många olika diagnoser utan att det gjorts någon form av utredningen av mig Och jag har fått ECT På tvång och legat inne med lpt och tvingats i olika medicin Psykiatrin gjort mitt liv mycket värre än det varit på många viss Framförallt lyssna dom inte på mig utan gjort lite som du vill ville Och gav mig fler trauma än jag hade när jag frivilliga tagit kontakt med Psykistin Och så fortsätter det i ca 30 år Sen kommer en vändning Jag får en adhd diagnos och lätt atisum dignos Och får chansen att börja Dbt Och blir av med min ätstörning diagnos och själv skade beetende helt på bara 3 år Någon lyssna fullt ut och inte lösa allt med medicin lpt mm Jag har även en Ptsd diagnos pga hur mitt liv sett ut Hur ska man någonsin lita på folk och lita på psykiatrin Psykiatrin har fördärvat mitt liv Jag sökte hjälp som ung vuxen och han bli mycket äldre innan psykiatrin gav mig bra hjälp Jag önskar att ingen ska behöva gå genom det jag gjorde i mitt liv Och speciellt inte bli behandlad så fel av psykiatrin Psykiatrin tog mitt liv igång mig Dom bestämde mycket Dom kunde säga om du gör så här Då blir det bättre Ta denna medicin eller ta emot denna hjälp Men det blev bara värre och värre Psykiatrin gjort mig till någon form av medicin missbrukar eller vad man ska säga Jag har testat så mycket olika medicin och inget har hjälp mig Nu har jag adhd medicin bara från psykiatrin Och jag kommer nog aldrig att bli en ” hel ” Människa pga alla trauma i livet Och jag kan ibland tänker Vad hade jag varit i livet nu Om jag inte kontakt psykiatrin som ung vuxen Och det ända jag ville igentligen Var att bli lyssnad på Och bli trodd

Läs mer om: #ADHD/ADD • #Ätstörningar • #Autismspektrumtillstånd • #Bemötande • #ECT • #Mediciner • #Öppenvård • #PTSD • #Självskadebeteende • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vårdkvalitet • #Vuxenpsykiatri Publicerad 20/4-2023

BUP bidrog till mer matrelaterad stress

Jag har varit inlagd på BUP fem gänger. Varje gång har jag blivit stressad när vi äter. Jag blir stressad av hur de ”behandlar” anorexia där. Även när jag inte var inlagd för anorexi blev jag rädd att de skulle tvångsinlägga mig på grund av mina ätvanor. Och det gjorde det inte bättre när de bara höll på att säga ”ta större tuggor”, ”ät snabbare, tiden är snart ute”, ”du vet vad som gäller, kom igen nu”. Det har varit samma sak varje gång och när jag har haft personal som sitter över mig när vi ätit, har jag fått kommentarer som ”vad långsamt du äter”, ”du var inte stor i maten”, ”var det inte gott?”, när jag har ätit ”för långsamt”. Efter vi hade ätit var det nästan alltid någon patient under min inläggning som blev aggressiv och larmet behövde gå av. Jag fick panik när alla började springa i korridorerna och man inte visste vad som hände. Slutenvården har triggat och stressat mig ibland, men än det har hjälpt.

Läs mer om: #Ångest • #Ätstörningar • #Barnpsykiatri • #Bemötande • #MellanStolarna • #Slutenvård • #Vårdkvalitet Publicerad 12/4-2023

Är jag inte värd att få frågan om hur jag mår?

Jag känner mig oviktig. Glömd. Värdelös. Självskadar vecka in och ut på en psykiatrisk avdelning men ingen försöker förhindra det. De ser på. Ingen öppnar min dörr för att se hur jag har det. Frågan ”hur har du det” är jag inte värd tydligen. När nästan alla självskador sker kvällen, som de märker, ringer läkare och plåstrar om, så gör de ändå inget för att förhindra det. De kan inte gå och öppna en dörr och fråga hur jag har det en gång ens. Det är jag inte värd enligt dem. Jag som patient glöms bort. Trots läkare säger, ”du kan dö om du fortsätter skada dig såhär”.

Är jag inte värd omtanke? Är jag inte värd medmänsklighet? Är jag inte värd att få frågan om hur jag mår? Eller den energin som krävs för att öppna en dörr?
Vad är jag värd då?
Död?
Självskada?

Är det vad psykiatrin tycker?

Läs mer om: #Bemötande • #MellanStolarna • #Självskadebeteende • #Slutenvård • #Vårdkvalitet Publicerad 12/4-2023

”Det är bara att ta tag i livet”

Överläkaren på BUP sa åt min dotter, inlagd pga hög suicidrisk och fruktansvärt dåligt mående, att ”Det bara är att ta tag i livet” och att hon ”faktiskt själv väljer att ha det såhär.”..

Läs mer om: #Barnpsykiatri • #Slutenvård • #Suicid Publicerad 30/3-2023

Visste inte att jag fick narkotikaklassad medicin

Första gången jag var inlagd fick jag narkotikaklassad medicin utan att jag visste om det. Det var ingen som berättade det för mig. Efter några dagar mådde jag bättre och blev utskriven. Men jag mådde ju bättre på avdelningen för att jag blev påverkad av medicinen. Så när jag kom hem mådde jag lika dåligt som innan min inläggning för då hade jag inte dem medicinerna. Vilket fiasko.

Läs mer om: #Mediciner • #Slutenvård • #Vårdkvalitet Publicerad 28/3-2023

Ett helvete när medicinen skulle trappas ut

Vid en tvångsinläggning på BUP så blev jag insatt på Stilnoct. Flera år senare uppmärksammas detta av en annan läkare som utbrister ”den här ska man ju bara äta i max 2 veckor!”, jag hade då käkat det i ca 4-5 år.. Det var ett rent helvete när det skulle trappas ut. Kändes som rena avvänjningsrehab.

Läs mer om: #Barnpsykiatri • #Mediciner • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vårdkvalitet Publicerad 28/3-2023

BUP brydde sig inte om att jag tog narkotika

Jag var inlagd på bup för första gången. En dag fick jag komma på permission, då jag valde att ha påverka mig själv av narkotika. När jag sa det till personalen när jag kom tillbaka var det ingen som brydde sig. När jag var påverkad i skolan var det heller ingen som orosanmälde.

Läs mer om: #Barnpsykiatri • #Slutenvård • #Vårdkvalitet Publicerad 28/3-2023

4 timmar efter utskrivning låg jag på IVA

Låg på HSL och skulle bli utsläppt. Informerade personalen om att det var exakt 8 månader efter min systers suicid, och att jag inte ville bli utsläppt för att jag visste att jag skulle försöka ta mitt eget liv. Blev utslängd och 4 timmar senare låg jag på IVA efter allvarlig intox. Hade läkaren på psykiatrin lyssnat på mig hade vi undvikit det hela.

Läs mer om: #Anhöriga • #Bemötande • #Överdos • #Slutenvård • #Suicid Publicerad 28/3-2023

Läkaren trodde inte på mina suicidplaner

Jag talade med läkaren under en inläggning och säger på samtalet att så fort jag kommer ut där ifrån så kommer jag ta en intox, varpå hen säger ”Du kommer inte göra det, för då skulle du inte sägs det till mig.” Mindre än 24h senare så var jag tillbaka och hade fått LPT pga en allvarlig intox som borde avslutat mitt liv.

Läs mer om: #Bemötande • #Överdos • #Slutenvård • #Suicid Publicerad 28/3-2023