Jag var inlagd på avdelning och mådde väldigt dåligt. En kväll hade jag svår ångest och skadade mig själv. Personalen höll fast mig och skrek åt mig att sluta men jag kunde inte förmå mig att lugna mig, så efter en stund lyfte de in mig i badrummet och satte på duschen. Jag tror de tänkte att kallvattnet skulle få mig att ”vakna till” från ångesten men det kändes mer som ett straff och jag fick bara ännu mer panik. Försökte fly därifrån men de höll fast mig där och jag tappade andan av kylan och kunde inte ens skrika längre. Efteråt drog de av mig alla blöta kläder och virade in mig hårt i en handduk med armarna längst sidorna, sen bar de in mig till min säng och bäddade ner mig under ett kedjetäcke och ett bolltäcke så att jag inte kunde röra mig. En personal satt kvar och såg till att jag inte försökte lirka ut mina armar och börja skada mig igen. Kände mig otroligt maktlös och obekväm där jag låg utan kläder och inte kunde röra mig alls. Och ledsen och sårad av att bli skälld på när man bara mår dåligt. Kommer aldrig glömma.
Suicidförsök veckan efter avslutad kontakt
Det var mitt sista möte med psykologen på Bup som jag inte känt tagit mig på allvar eller lyssnat på mig. Det var hennes initiativ att avsluta kontakten och jag minns inte riktigt varför, men jag gissar att hon inte såg ett tillräckligt stort behov.
När jag gick frågade hon om hon borde vara orolig. Jag svarade nej och undrade varför hon skulle vara orolig när hon inte brydde sig. Någon vecka senare gjorde jag mitt första suicidförsök.
Ett decennium senare är jag tillbaka inom psykiatrin sedan flera år tillbaka och jag kan inte låta bli att undra hur mycket lidande och samhälleliga resurser som hade kunnat sparas ifall jag blivit tagen på allvar som tonåring.
Personal behandlar patienter och kollegor olika
När en patient är orolig inför att möta en ny psykiatriker/annan vårdpersonal och ni säger att den personen är så ”snäll” och ”gullig”, tänk på att även om hen är snäll och gullig i er närvaro så kan hen vara nonchalant och behandla patienten illa.
Alltså: En vårdpersonal som är snäll och gullig mot sina kollegor kan ändå behandla patienter illa när ingen kollega är med.
Har själv upplevt detta och litar aldrig på att en psykiatriker är trevlig bara för att hens kollegor påstår det.
Nekad att lyssna på favoritlåt under bältesläggning
Jag bad om att få lyssna på en av mina favorit låtar under tiden för den gör mig trygg. Skötaren sade ”nej den låten är inte bra för dig”.
Jag var ett barn som ingen ville hjälpa
Jag var inlagd med LPT på BUP efter en intox i suicidsyfte. Jag hade varit inlagd på samma avdelning många gånger tidigare då ingen (skolan, öppenvården, socialtjänsten osv) ville ta ansvar för mig eller hjälpa mig, vilket resulterade i många och långa inläggningar med LPT efter suicidförsök, självskada, ätstörning mm. Eftersom jag var ”välkänd” på avdelningen var det många skötare som inte tyckte om mig. Jag var jobbig som inte lyckades ta mitt liv, jag var jobbig när jag grät på mitt rum, jag var jobbig när jag inte ville äta, jag var jobbig när jag blev livrädd av att vara ensam på mitt rum med skötare som hade bältat mig, jag var jobbig för att jag var ett barn som ingen ville hjälpa. Skötare hotade ofta mig på olika sätt med exempelvis bältning eller att mina anhöriga inte skulle få besöka mig. De hotade mig med saker som de visste att jag blev livrädd för, eller saker som betydde mycket för mig. Tillslut var jag för sjuk för att orka bry mig om hoten. Jag var helt apatisk av alla mediciner och depressiva tankar, så jag brydde mig inte om de hotade med bältning eller att mina anhöriga inte skulle få hälsa på mig. En skötare blev vansinnig när han märkte att hoten inte fungerade längre och gjorde en sak som jag aldrig kommer att förlåta. Jag hade kommit tillbaka till avdelningen från en permission. Min gammelmormor hade avlidit när jag var inlagd och permissionen var till hennes begravning. Jag hade en liten necessär som jag hade fått av gammelmormor när jag var liten och direkt jag kom tillbaka till avdelningen höll jag om den necessären och grät. Då kommer skötaren in på mitt rum och tar necessären ifrån min famn, för att sedan slita sönder den och kasta den i soporna. Den här skötaren visste om att min gammelmormor betydde otroligt mycket för mig. Han visste om att jag hade kommit tillbaka till avdelningen från en begravning. Han visste om att necessären var från min gammelmormor. Den här skötaren tog den ända tryggheten ett barn hade kvar på avdelningen, slet sönder den och kastade den i soporna. Det är fruktansvärt vad barn blir utsatta för på svensk psykiatri.
Jag är en leksak som psykiatrin lekt sönder
just nu
mentalt kors
PTSD pga lpt öpt
jag håller inte ihop
nervöst sammanbrott
kastade två vattenflaskor av plast i väggen
som avreagering
psykiatrin vägrar mig samtal
psykiatrin vägrar mig lugnande tre tabletter om dan för att orka bära LPT korsets våldtäkter via tvångs injektioner
de ändrar mitt medvetande med mengele kem droger, svårt att bära korset
svårt är livet. längtar bort
har värk i magen och är rädd för orosanmälningar
är rädd för mig själv när jag går sönder mentalt
rädd och ledsen
har tappat min syster maj 2021
har tappat min kusin september 2022
har tappat livsgnistan
har slutat bry mig
vill dö
vill inte gå sönder som människa
obarmhärtighet möts jag av
börjar bete mig som ett sårat djur
i LPTÖPT bur
jag vill int va med nåmer
orkar inte längre lyfta blicken
till min Gud
orkar inte klaga mer
har sagt, jag ska gå sönder sen ska ja dö
jag är en leksak som psykiatrin lekt sönder
ingen vill laga en trasig leksak
så vi ger upp på han
Bältad naken inför personalen
Blev bältad naken inför personalen. Läkaren hade fått för sig att jag hade rakblad på mig trots att jag återupprepade gånger sa att jag inte hade något vasst på mig. Jag blev tvingad till kroppsvisitation och jag blev såklart arg när hon tvingade av mig kläderna och jag tog av mig allt jag hade på mig i ren ilska så då bältade de mig för att jag var aggressiv. Fick ligga näck med ett lakan på kroppen fastspänd och förnedrad i flera timmar.
Hot om bestraffningar
När jag var 13 år blev jag om inlagd med LPT på BUP p.g.a. min ätstörning. Jag blev under en tvåveckorsperiod dragen till bältesrummet av minst två personal fyra gånger om dagen för att bli tvångsmatad med sond. Kommer ihåg den starka ångesten både före och efteråt och hur jag kämpade under hela bäldesläggningen för att komma loss så att jag var helt genomblöt i svett efteråt. Ibland var det någon av personalen som var med mig efteråt när jag av den starka ångesten sprang in i väggar och slog mig själv men som jag kommer ihåg det blev jag ibland lämnad ensam. Kände aldrig något stöd från varken mina föräldrar eller från vårdpersonalen när jag var inlagd och kommer ihåg att en ur personalen hotade med att anmäla mig då den var nära att bli träffade av min arm eller ben när jag kämpade i bältessängen. Jag vet att jag kände mig väldigt maktlös hela tiden och att jag utsattes för hot om bestraffningar, exempelvis eftersom jag hade stora problem med att sitta ner och vila då det gav mig extrem ångest och att personal då sa att om jag inte satt ner den avsatta timme skulle de injicera ett lugnande medel som skulle göra att jag somnade vilket gav mig ännu mer ångest då jag då aldrig skulle ha lagt mig ner frivilligt mitt på dagen p.g.a. ångesten jag fick av att vila och stillasittande. När jag blev utskriven fortsatte bestraffningsdelen fast hemma med mina föräldrar vilket öppenvården på BUP stöttade. Om jag exempelvis inte åt upp eller ibland om jag fick panik av all ångest kunde mina föräldrar bestämma att jag inte fick gå ut den dagen. Vid vissa ångest anfall tryckte de även ner mig i marken och höll fast armar och ben vilket gav mig ännu mer ångest dels för att jag var tvungen att ligga stilla men även för att den till viss del påminde om bältesläggningen. Vid några tillfällen blev jag även uppdragen på rummet för trappan i vård hem så att jag fick blåmärken på kroppen för att de inte orkade höra mig skrika och gråta av min starka ångest. Mår fortfarande dåligt över allt detta nu 6 år senare (är 19 år nu) och har svårt att ha en normal relation till mina föräldrar som fortfarande hävdar att allt som gjorts mot mig varit rätt.
Berättade inte vad han gav för injektion
Jag är mindreårig o blev bältad på en av bup:s avdelningar, ansvarig sjuksköterska berättade inte vad han gav mig för injektion när jag låg bältad o mamma fick inte veta att jag blivit bältad förrän flera timmar senare när jag motvilligt berättade, hon hade varit hemma under tiden o kunde ha kommit till mig när jag låg i bältessäng om hon hade vetat, ansvarig personal måste sköta allt bättre.
Fullskalig panik
Blivit bälteslagd flera gånger. En gång, 2013,för att jag inte ville ha lugnande efter att ha suttit tyst och stilla i nästan 2 timmar på akutintaget på psyk, allt jag ville var att få vara ifred och sova. Läkaren beordrar det ändå, jag gör motstånd och läggs i bälte och får tvångsinjektion.
En annan gång,2019, ska jag flyttas till en annan avdelning. En avdelning jag blivit livrädd för. När personal kommer för att hämta backar jag undan, drar mig bakåt ut deras grepp. Tillslut sitter jag och hyperventilerar av rädsla och panik mot väggen i korridoren. Då bestämmer läkare (utan att ha träffat mig) att jag ska bältas. Jag får sån grov panik av hela situationen att det urartar totalt. Jag sparkas, biter, o skriker för första gången när 5-6 personer lyfter mig och lägger mig i bälte. 3-4 gånger lyckas jag slita mig loss under tiden de transporterar, med fullskalig panik i kroppen. Det slutade med tvångsinjektion av stesolid och flertalet blåmärken på min kropp.
Senast tillagt
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
