Jag har legat inlagd inom psykiatrisk slutenvård flera gånger, och varje gång irriteras jag över hur lite det krävs för att de ska vilja ge mig ångestdämpande. Går jag fram och tillbaka i korridoren? Ångestdämpande! Gråter jag? Ångestdämpande! Är jag irriterad över en helt naturlig grej? Ångestdämpande! Jag vet att det är nödvändigt ibland, men oftast räcker det gott och väl med någon som bara lyssnar eller visar stöd genom att bara finnas vid min sida. .
Mediciner som inte fungerar ihop
Jag var på ett läkarsamtal o kände mig inte bra bemött. Blev arg och upprörd. Då sa min läkare att jag kanske borde ha ett tillägg till medicinen. Å så skrev hon ut en ny medicin åt mig. Jag struntade i å hämta ut den. Vid nästa läkarbesök, med en ny läkare, så frågade hon mig om jag hade tagit den nya medicinen. ”Nej, sa jag. Jag märkte att den andra läkaren tyckte jag var hysterisk och tyckte jag skulle lugna ner mig. Så jag struntade i å hämta ut medicinen.”
”Det var tur det, för den medicinen funkar inte ihop med den medicin som du redan tar.”
Snälla, medicinera inte bort hela min själ
Jag mådde dåligt och var tvångsinlagd på psyk. Jag bältades, hade vak, hölls fast etc. Jag kunde inte prata. Och eftersom jag inte kunde prata och hade sån ångest och gjorde dumma saker blev min medicinlista längre och längre. De satte in medicin, men vande mig vid dem och de fortsatte höja doserna eftersom. Vet inte hur många tabletter jag tog tillslut. Utöver det fick jag också starka tvångsinjektioner som gjorde att jag krampade ibland. När jag kom bort från den psykiatrin och flyttade till en annan del av Sverige och blev inlagd och skulle få medicin när jag mådde dåligt var sjuksköterskan rädd att ge mig min ordinerade medicin för det var så otroligt mycket. De gick runt och frågade varandra hela tiden om jag verkligen kunde ta hela den dosen samtidigt. Varje gång jag fick medicin. Jag kan inte prata. Men snälla medicinera inte bort hela min själ för det.
Mediciner men ingen samtalskontakt
Trots att även socialstyrelsen rekommenderar samtalskontakt före medicin fick jag inget förutom det. Nya läkemedel i höjda doser när det tidigare inte funkade. Trots vidriga biverkningar och misstankar om att ingen medicin kommer fungera skrevs nästa ut. Och när alternativen tog slut kom rekommendationen om elbehandling.
Jag vill inte avskräcka från att söka vård. Jag önskar bara att vi alla visste vilka rättigheter vi har och att vi själva orkade eller hade någon som slogs för oss. För det är ofta vad som krävs. Att man konstant påminner om sin rätt till vård, och kräver den. Vilket är svårt när man knappt orkar leva.
Antidepressiva för att gå upp i vikt
Som 17-åring blev jag inlagd på psykiatrisk avdelning pga anorexia. Läkaren satte dag 1 in höga doser antidepressiva för att jag förhoppningsvis skulle få biverkningen att man går upp i vikt. Då skulle jag ju bli frisk snabbare enligt honom…
Ingen hjälp, bara mediciner
Jag var inlagd. Mådde fruktansvärt dåligt, bara grät och grät och grät. Fick inte ens frågan om vad som hade hänt, eller VAD jag kände, utan fick bara medicin. De sa till mig att jag fick x mg, men i själva verket fick jag sju gånger så mycket som de sa, vilket jag senare förstod när jag begärde ut journalen.
Framgångsrik ätstörningsbehandling
Jag drabbades av en ätstörning när jag var 17 år i samband med att det skakade ordentligt i några av mina viktigaste kompisrelationer. Min familj tog detta tidigt på allvar, och därför sökte jag hjälp innan det hade hunnit bli riktigt allvarligt. Jag ringde ett samtal till vuxenpsykiatrin (hade då hunnit fylla 18 år) och fick komma och träffa både psykolog och fysioterapeut utan krav på någon remiss eller så. Det första psykologen sa till mig var: Här kommer vi inte hålla på och väga dig eller så, vi kommer bara prata om hur du mår psykiskt. Och så blev det verkligen. Hos fysioterapeuten fick jag arbeta med min kroppsuppfattning, t ex stå framför en spegel tillsammans med henne och titta på olika delar av min kropp på ett sätt som kändes tryggt. Även massage och att jag fick rita teckningar som illustrerade min kroppsuppfattning ingick i behandlingen. Hela behandlingen, både hos psykolog och fysioterapeut byggde på att jag själv verkligen ville ta emot hjälp och bli frisk, och att jag tog ansvar för att göra min del. Detta var behandlarna tydliga med från start, och det fick mig att känna mig som en viktig ”medspelare” och känna stolthet inför dem när jag successivt gick upp i vikt. Idag har jag en sund, normalviktig och vältränad kropp och en frisk kroppsuppfattning. Jag har gått upp i vikt i samband med två graviditeter, och kunnat gå ner mina extrakilon utan att triggas eller återfalla i ätstörningsproblematiken. Jag vill dela min upplevelse som ett föredöme för hur en framgångsrik ätstörningsbehandling kan se ut.
Kampen fortsätter tack vare psykolog
Jag är extremt högfungerande har jag fått veta efter utredning (2020) och nu(2023) en extra utredning för psykologen jag har nu tycker att psykiatrin gjort fel, ett himla tjabbel… iallafall, jag blir arg bland folk, jag skriker fula och otrevliga ord, jag knuffar mig fram och blir allmänt jobbig. Och jag vet själv, det är inte jag, egentligen. Brände ut mig på jobbet väldigt fort och fick sluta, har sen studerat konst och det hat varit en fröjd, men nu är det ju att hitta ett jobb, och jag vet inte vad jag klarar av ens. En väldigt osäker situation. Jobbigt. Press från allmänheten om jobb, pengar, sociala saker jag blir tokig. Låser in mig och släcker ofta ner innan lunch för jag vill inte veta av nånting mer. Ilskan kommer ofta från ingenting alls, mina tårar likadant, starka och snabba ändringar gör att jag känner mig osäker. På mig själv, vem jag är, vad håller jag ens på med, jag vet inte längre. Jag har för tillfället rätt hjälp tacka fan för det… så det går år rätt håll men i flera år, tror från 12 till 20år som jag kände att nått inte stämmer med mig, nått är fel. Det känns fel. Vrider och vänder mig , massa ångest och grejer… Allt blir tillslut för mycket. Därav, jag gick in i väggen och slutade jobba för det funkade inte…
Många sa att jag va biolplär. Men jag har gjort min läsning och det är inte samma grejer, dom kan gå hand i hand vissa gånger ja. Men jag är säker på att jag bara har adhd. Men alla jag träffat säger ”adhd, skojar du?” Dim tror mig aldrig för jag är så pass högfungerande att det märks aldrig, men jag kämpar och kämpar och kämpar och fan jag vet snart inte hur jag ska orka… tur jag har rn bra psykolog som förstår mig nu. Hade varit sämre utan den.
Ändrade uppgifter i journaler
Jag har fått uppgifter i min journal ändrat, pga Öppna Anteckningar.
öppna anteckningar kan ändras vid senare tidpunkt, då de är Pågående och Ändringsbara.
vad innebär detta?
• journalens medecindoseringar Kan ändras Godtyckligt av personal. med svåra konsekvenser som följd för patient.
• vård av person Kan ändras i historiken, via att Ändra i Öppen Anteckning. Gud vet vad mer som kan bli bizarrt fel, om journalen inte är statisk. FLEXIBLA JOURNALER ÄR GALET!!!!!!!!!!
vittnesbörd ;
I min journal står inskrivet att jag fått psykoterapi under 4-5 år. detta är osant. har aldrig fått terapi.
jag har vatt pat inom psyk under 22 år, och ej fått talterapi under denna tid.
jag frågade ansvarig psykiatriker på närpsykiatrin.
jag frågade om jag inte kunde få terapi å prata?
– men du får ju terapi!…
Psykofarmaka terapi. sade han.
(nerdrogad & inkapaciterad)
när jag tidigare frågade min fd kp (inom landstinget) om ja inte kunde få terapi, svarade hon ;
– jaa, (lite dröjande) psykiatrin har diskuterat dig, och kommit fram till att det skulle inte Gagna dig med terapi…
tack närpsykiatri. för ingenting.
…när de kör cancelkultur mot dig inom psykiatrin, och vänder dig ryggen…
Kräver att IVO utreder
(en ivo anmälan jag gjort)
skickade in detta som tips till ivo
• Psykiatriker vidareförmedlar ej någon psykologhjälp till mig
jag har Sorg, min syster gick bort 2021 på våren och Nu har min kusin blivit Knivmördad!!! (det har psyk negligerat i FEM veckor nu!!!)
OCH MIN PSYKIATRIKER BLOCKERAR MIG FRÅN ATT FÅ PSYKOLOG HJÄLP!!!
vafan ere här? Ska det va såhär???
jag har meddelat Ivo och psykiatrin att jag mått så dåligt i min obehandlade sorg, jag ofta varit nära självmord.
detta negligerades av psykiatriker och psykiatrin, de Förväntar sig väl Mindre problem när jag väl dött av Deras inaktivitet och ignorans till sorgen och min situation, och även min situation under LPT/ÖPT’t.
jag är sönderstressad, spyr på mornarna och ibland övrig tid, av stressen och pressen av min situation under LPT/ÖPT’t.
och att Polisen kan, via vårdintyg, Gripa mig 24/7 och utföra Gestapometoder åt psykiatrin.
DET ÄR ÅT HELVETE!!!!
IVO! Ni ska ta ert jävla Ansvar som tillsynsmyndighet! och Aktivera HSAN i detta! anser jag.
jävlar!
GÖR NÅT!!!!
På en psykiatrisk avdelning ;
• 17e oktober.
Jag har diabetes typ 2, jag var törstig, det var som klister i munnen under bältningen, de gav mig 1/2 glas vatten via sugrör under bältningen.
• 17e oktober, fyra injektioner, trillafon och stesolid på rummet först, jag var helt lugn, men sade att jag motsatte mig Injektionerna för injektionerna KRÄNKER min intergritet, och ändrar mitt medvetande!
efter de två initiala injektionerna satte jag mig i korridoren utanför kontoret, i protest, och lyssnade på min playlist ” Psykiatri ”
kontorets dörr var stängd.
de kom ut från kontoret, 5-6 st, och sade
– Du Ska Bältas!
jag tvingades in i en påföljande bältning.
under bältningen skadade de eventuellt min njure genom negligans till de Akutabehov jag hade av att få urinera
under bältningen tvingades jag ligga bältad Fyra timmars bältning.
från 16:00 till 20:00 (ca) och under dessa timmar så var jag TVÅ TIMMAR PISSNÖDIG 18:00-20:00 (ca)
JAG FÖRSÖKTE PISSA NER MIG, I SKRÄCKEN ÖVER DIALYS, MEN BÄLTNINGEN ÖVER MAGEN GJORDE MIG BAJSNÖDIG OCH ALLT LÅSTE SIG – jag har liten blåsa pga diabetesen, så jag urinerar ofta
när jag inte är bältad dvs…
vet ni hur farligt det är för njurarna när urinen går upp till njurarna igen, när man TVINGAS undvika urinera???!
dagarna därefter hade jag mörkfärgad urin och värk i njuren.
påföljande dagar drack jag en hel del vatten för att skölja rent njurarna, i rädsla för eventuell dialyskonsekvens,
under bältningen fick ja lös min vänstra arm i den svåra förtvivlan över att va pissnödig, (jag fruktade dialys)
då tröck de ner armen och sade sinsemellan ;
– olansapinet, det kommer komplettera trillafonet bra! (trillafonet de tidigare injicerat)
och Injicerade Olanzapine (zyprexa) och accutard i höften (medans jag var bältad)
jag var bältad konstant under de fyra timmarna, och en sköterska jag nån dag senare kommenterade detta till, påstod att de inte alls injicerat olanzapine
så hade jag det efter injiceringarna, och under bältningen
jag hade ett helvete i bältningen
höften var svullen i 3 dar, värkandes, efter injiceringarna och jag har mått väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt efter deras ”Sk” vård.
SKA INT NÅN HÅLLAS ANSVARIG FÖR DETTA????!
2/2
• 18e oktober
dagen efter Utökade de plågorna med en Extra injektion trillafon, vilket de tvingade mig att acceptera
en till injektion i raden av de Oändliga Injektionerna – de mentala våldtäkterna
fem injektioner allt som allt, under inläggningen.
och en eventuellt skadad njure under fyra timmars lidande – Helt utan orsak!!!
jag känner mig som en aushwitz fånge som TVINGAS LYDA!!! under LPT/ÖPT’t, och psykiatrin initierar detta!
jag gjorde en anmälan till ansvarig psykiatriker på den 17e eller 18e oktober, så psykiatrin måste väl ha börjat utreda missförhållanderna då?, IVO reglerna vet jag om.
meddela mig om utredning är igång?
förövrigt så jag har överklagat domen från förvaltningsrätten till kammarrätten, för kravet på sveda och värk negligerades i förvaltningsdomstolen.
50.000kr/ injektion i skadestånd och 100.000kr i sveda och värk för bältningen och dialysrisken, totalt 350.000kr.
detta som hänt, vill jag Kräva att IVO utreder!
Senast tillagt
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
