Opsynliga – berättelser från psykiatrin

Dumt och fult att skära sig

Hade fått en ny samtalskontakt i väntan på MBT behandling. Innan jag ens hade satt mig I besöksstolen så hade hen frågat varför jag skar mig I armarna, innan jag hann svara hade hen talat om att det var både fult och dumt. Vilket jag tolkade som att jag var dum och ful. Jag grät igenom hela samtalet som var ca 15min. Där hen berättade om sig, hur länge hen hade jobbat, sitt privatliv, vad hen hade för utbildning osv.

I journalen hade hen skrivit att jag var okontaktbar och osammarbetsvillig för att jag grät hela tiden.
Ringde till receptionen dagen efter och bad om att få byta vårdkontakt. Fick då till svar att jag får ta det med den sköterskan. Jag sa att jag vägrar gå till hen igen.
Tillslut fick jag en ny kontakt. Inför behandlingen var jag tvungen att gå och ta urinprov. Självklart fick jag en tid till den sköterskan.
Jag tog upp detta med den nya vårdkontakten och fick då till svar att det intr går att byta sköterska. Jag sa att jag har svårt att kissa inför någon överhuvudtaget och får ofta låsningar. Att då gå till hen som talat om för mig att jag var dum och ful skulle inte göra saken bättre.

Läs mer om: #Bemötande • #Öppenvård • #Självskadebeteende Publicerad 22/7-2021

”Det är ju så det är i hennes kultur”

När vi hade haft samtal med en patient med härkomst från Östafrika (dock född i Sverige) vände sig överläkaren mot mig så fort patienten gått ut ur rummet.

”Stackars flicka.”
”Vaddå?” frågade jag.
”Man vet ju hur de har det. Behandlas som sl*var i hemmet och måste göra allt I familjen.”
”Har du läst det i hennes journal?”
”Nej men det är ju så. I hennes kultur.”

Läs mer om: #Bemötande • #Diskriminering • #Rasism Publicerad 22/7-2021

Vårdintyg utan bedömning

Jag var på medicinjouren för att bli sydd. Jag var stabil i måendet, deprimerad men stabil. Jag hade inte gjort något livshotande eller stort och allvarligt, och tänkte att jag bara skulle få gå hem när det var klart.
Läkaren frågade om mitt mående och jag svarade ärligt, att det inte var bra men att jag inte var suicidal. På något sätt fick han ur mig att jag hade planer som låg ca 1,5-2 månader fram i tiden. Han frågade om jag ville till psykakuten och jag sa nej. Han sa okej och gick iväg för att göra det läkare gör innan de plåstra om en, eller nått.
Han kom tillbaka en stund senare, sydde tre små stygn och jag hade inte ens hunnit sätta på mig tjocktröjan innan han sa ”jag ringde till psykakuten och de sa att du behövde gå dit. Så det är två här som ska följa med dig”.
Utanför rummet stod två ”vakter” som gick med mig över vägen till den andra byggnaden. Jag önskade att jag vågade säga ifrån, gå därifrån. Men det gick för fort. Jag skulle ju bara hem.
Jag kom in till bedömningsrummet, och hade inte pratat med någon annan än läkaren på medicin. In kommer läkaren för kvällen och säger ”hej. Vårdintyg är godkänt, så det är inget vi ska diskutera”.
Det var mitt första besök som inte innebar frivillig inläggning. Jag hade hört begreppet vårdintyg och hade för mig att det var LPT. Men jag måste ha kommit ihåg fel. Jag hade inte ens gjort en bedömning.
”vad betyder vårdintyg? Inte LPT va?”
”jo, jag behöver fixa lite men kommer tillbaka till dig snart” och sen gick han och jag förstod ingenting.

Läs mer om: #Bemötande • #Lagligt? • #Psykakuten • #Självskadebeteende • #Suicid • #Tvångsvård Publicerad 13/7-2021

Injektionerna ges i rumpan

Jag var LPT:ad och hade fått ordinerat injektioner. Jag är väldigt blyg av mig inom slutenvården, det tar ett tag innan personal kan få mig att prata avslappnat, och det har blivit att jag knyter ann till någon enstaka och känner mig trygg med hen och otroligt otrygg med de andra.
Injektionerna ges i rumpan, vilket kanske är rimligt med tanke på att det är en stor muskel, och av säkerhetsskäl för patient är det två personal med. Jag får lägga mig på mage på britsen, och så drar ssk:n ner byxan så att hela rumpan visas. För dem är det väl inget konstigt, som ssk har du nog sätt mer och värre, men som blyg, otrygg ung vuxen som inte har något val, är det hemskt. En ssk gjorde det snyggt, hen vek ner byxan minimalt och tycktes förstå att det var integritetskränkande. Men de andra? Nä.
I och med LPT hade jag inte mycket att säga till om. De gick från en injektion till tre/dag, och när jag i panik sa att jag inte ville, med gråten i halsen, fick jag som svar av ssk:n : du är på LPT. Gör det frivilligt, annars blir det tvångsinjektion.
Sedan tackade hon mig ”för samarbete”, men det kändes mer som att hon tackade mig för att hon slapp tomultet med att ev behöva hålla fast och så. Det kändes som att jag istället hade behövt ett förlåt.

Läs mer om: #Bemötande • #Mediciner • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vuxenpsykiatri Publicerad 13/7-2021

Straffad för att jag var rädd

Var inlagd med LPT, hade precis blivit myndig och hade noll koll på vad mina rättigheter innebar i praktiken. Men hade fått dom lite snabbt upplästa för mig.
När det efter ett kaotiskt dygn var dags för andra läkarutlåtandet hämtas jag och ombeds sätta mig på en pall. Det var fyra till personer i rummet, kanske fem(?) minns inte riktigt… Kommer ihåg rädslan över att ha någon sittandes bakom ryggen på mig. Den konstiga känslan av att ha blivit placerad på en pall framför läkaren som satt i kostym tillbaka lutad å tittade uppmanande på mig. Övriga personer i rummet var två studenter och en skötare, alla utom jag satt på en ordentlig stol.

Läkaren frågade frågor om måendet, varför jag inte ville leva, osv. Kunde inte svara på några av dom, det knöt sig i halsen av ångest och kunde inte slappna av när någon satt bakom mig. Hade sån extrem ångest och skämdes för att jag hamnat i situationen och nu inte ens klarade av att prata.

Läkaren suckade och sa kallt att tänkte jag minsann inte samarbeta så tänkte han inte göra det heller. Och vägra jag låta dom kontakta någon av mina föräldrar så kunde jag räkna med att få bli kvar på avdelningen länge…

Det kändes som ett hot och anledningen till att jag inte ville att mina föräldrar skulle kontaktas var pga det förekom våld. För mig kändes det som att bli straffad för att vara rädd.
Och frågan varför jag inte kunde prata, eller varför jag inte ville att mina föräldrar skulle blandas in. Den frågan ställdes aldrig.
Läkaren bara antog att jag var omedgörlig å obstinat.
Och ingen annan i rummet sa till eller satte ned foten.

Det är så viktigt att vården inte dömer en innan dom fått en klar bild. Att man förstår att alla kan kommunicera, fast på olika sätt OM man får tiden och möjligheten. Och snälla, hota inte med att hålla kvar en längre bara för att man inte vill ha ens familj delaktig. Jag förstår att familj kan vara en bra resurs, men att försöka tvinga någon fram till att ta kontakt med någon som man kämpat för att börja bryta banden med pga våld. Det känns nästan värre än våldet i sig.

Läs mer om: #Bemötande • #Maktmissbruk • #Tvångsvård • #Vuxenpsykiatri Publicerad 13/7-2021

”Säger jag nej riskerar jag något värre”

Jag har varit på lpt många gånger och det har väll varit rätt i stunden men det är så ofta som det har hotats med tvångsåtgärder bara för att dom vet att dom kan. Den totala maktlösheten att vara tvångsvårdad. Att då också hamna under en överläkare eller övrig vårdpersonal som utnyttjar maktövertaget. Många gånger kanske det varit för mitt bästa eller jag hoppas iaf på det. Men att få hot om sond, mediciner, indragna permissioner, sänkt tillsynsgrad eller vak för att min ångest är för stark och jsg till exempel inte får i mig exakt hela näringsdrycken. Att inte ha något val när läkaren ordinerar mediciner som jag inte vill ha men jag vet att säger jag nej då riskerar jag något värre.

Det är så svårt att se vad som görs för mitt eget bästa och vad som sker för att det varit så sist jag var där eller vilka hot som är deras maktspel. Det värsta är nog ändå maktlösheten, jag har inte något att säga till om och det kväver mig mer och mer för varje gång de skriver ett vårdintyg. Dom förstår nog inte att de där hoten som för dom mest slinker ut av bara farten träffar så ofantligt mycket starkare än dom tror. Dom stämplar ut och går hem. Dom har valt att vara innanför dessa låsta dörrar. inte jag, jag vill bara där ifrån.

Läs mer om: #Ångest • #Ätstörningar • #Bemötande • #Maktmissbruk • #Mediciner • #Slutenvård • #Tvångsvård • #Vårdkvalitet Publicerad 13/7-2021

”Svarta kvinnor är aggressiva”

På psykakuten förklarade överläkaren där att jag var väldigt aggressiv något som är vanligt hos svarta kvinnor. För att dom har något hormon mer än andra så det skulle kunna vara så för mig med.

På en psykiatrimottagning säger personen som utreder mig att tro på energier och kunna läsa av människors energier kan vara kulturellt betingat så att bedöma att någon har skitzoid personlighetsstörning på grund av detta kan vara väldigt – vitt och eurocentriskt. Men han bedömde ändå att jag hade det. Han satte dessutom 4 andra personlighetsstörningar på mig när jag var som mest deprimerad, helt isolerad och väldigt suicidal. Något dom själva erkänt ”kan” ge fel utfall…
När jag nu släpat mig själv ut ur utbränningsdepressionen och försöker få dom att ändra min journal eller ge mig ny utredning avvisar dom mig helt och säger jag får skaffa ny utredning (helt enkelt) ngn annanstans för ärendet är minsann avslutat – det tog mig 3 år att få den utredningen.

Det har hänt så mkt under tiden jag haft kontakt med psykvården. Jag kan inte säkert säga att att allt har berott på rasism. För ofta är det inte lika öppet som dessa ggr. Men att en läkare kan med att sitta mittemot en och skratta åt ens ticks och göra narr av en på telefon till annan vårdpersonal… kanske behandlar dom alla så. Det är ganska omänskligt i alla fall.

Läs mer om: #Bemötande • #Depression • #Diskriminering • #Journalföring • #Lagligt? • #Psykakuten • #Rasism • #Utmattningssyndrom • #Vårdkvalitet Publicerad 9/7-2021

Överläkaren lyssnade inte

Jag lades in över nyårshelgen för suicidprevention. Hela min vård var kaos efter att ha blivit utkastad från en ätstörningsbehandling strax innan jul och ingen annan plan fanns, ingen fungerande kontakt. När jag fick träffa överläkaren efter helgen fick jag ett iskallt bemötande. Jag försökte börja förklara att allt kändes hopplöst, att det inte fanns någon plan. Jag blev bryskt avbruten med ett ”Jag tänker inte gå in i det där”. Hen informerade bara att jag skulle skrivas ut omedelbart. Jag fick inga frågor om suicidplaner. Jag packade min väska, gick ut från avdelningen direkt in på apoteket och tog en kraftig överdos med paracetamol. Jag låg sedan flera dygn på medicinsk avdelning med förhöjda levervärden.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Bemötande • #MellanStolarna • #Överdos • #Slutenvård • #Suicid • #Vårdkvalitet Publicerad 9/7-2021

Utskälld efter att ha frågat om vidbehovsmedicin

Jag hade precis kommit till mava efter att ha legat nersövd i flera dygn på Iva. Jag frågar sjuksköterskan efter något mot ångesten men får världens utskällning om att jag inte kunde förlita mig på medicin och att jag faktiskt kan bli beroende. Att det inte är bra att ta medicin och att jag får försöka göra något annat för att lindra ångesten. Jag låg och grät med mitt vak från psykiatrin som passade mig och fick tillslut ändå vb men jag var rädd för att fråga igen när jag visste hon jobbade.

Läs mer om: #Ångest • #Bemötande • #Mediciner • #Slutenvård Publicerad 6/7-2021

”Homosexuella tjejer får inte ätstörningar”

Som 16-åring berättar jag för psykologen på BUP att jag haft problem med ätstörningar sen jag var 9 år och att jag nu vill ha hjälp med att bli frisk från anorexin. Psykologen ser bekymrad ut och frågar varför jag inte bett om hjälp tidigare. Jag svarar att det är min nya flickvän som har uppmuntrat mig. Psykologen andas ut, hon är märkbart lättad.
– Men du, homosexuella tjejer får inte ätstörningar, så du behöver inte vara orolig!
Innan jag hinner säga något fortsätter hon skrattande:
– Du borde ju veta att man vill ha lite att ta i när det gäller kvinnor!

Det tog fem år till innan jag fick någon ätstörningsbehandling och då vågade jag inte bjuda in min partner till anhörigstödet ifall de skulle misstro mig igen.

Läs mer om: #Ätstörningar • #Bemötande • #Diskriminering • #HBTQ Publicerad 6/7-2021