Det här hände för några år sedan på en slutenvårdsavdelning inom psykiatri. Jag hade legat inne många gånger på grund av min bipolaritet och var väl 21/22 år när det här hände. Jag hade haft ett lpt beslut på mig innan och visste vad det innebar så jag visste mycket väl att dom måste vara jätte noggranna, visa papper på beslutet samt informera mig längs vägen hur allt går till. Och det gjorde dom, första gången. Andra gången jag fick lpt hade jag försökt att livet av mig för säkert för 7 eller 8 gången, kommer inte ihåg exakt. Men jag blev informerad om att man hade beslutat om lpt då jag vägrade vård och medicin och befann mig i en blandad episod i min bipolära sjukdom. Jag fick bara ett muntligt besked om lpt och såg aldrig något papper. Det blev möte med överläkaren och han sa likadant att jag var satt på tvångsvård och att jag var tvungen att ta mina mediciner annars skulle andra åtgärder göras. När kvällen kom vägrade jag mina mediciner och dom försökte fram och tillbaka med olika metoder men jag vägrade. Jag fick då information om att jag skulle få en injektion med antipsykotiskt medel i. Eftersom att jag vägrade ta mina mediciner. Här någonstans förstod jag att om jag vägrar injektionen kommer jag bältas och det ville jag verkligen inte så jag gick med på injektionen. Efter tre dagar släppte dom på lpt beslutet och jag tog mina mediciner igen och hade förstått att jag behövde vård. Inte för att den avdelningen va så mycket till hjälp men det va bättre än att sitta ensam hemma med alla mörka tankar samtidigt som det rusar i huvudet och sömnen är obefintlig. När jag ca ett år senare hämtade ut alla mina journaler från psykiatrin från det att jag var 18 fram till då dagens datum så upptäckte jag att första beslutet om tvångsvård fanns väl dokumenterat med beslut och motivering osv. Men när jag letade efter andra tvångsvårdsomgången så hittade jag ingenting. Det va dokumenterat att jag legat inne. Men det stod inget om lpt, inget om mötet jag haft med överläkaren, inget om min vägran av medicin eller vård. Ingenting om injektionen i låret. Ingenting om att jag inte fick gå ut på promenader. Det stod ingenting. Jag kände mig så jäkla lurad. Som om någon hade bedragit mig. Som om allt dom gjort mot mig under tvång inte fanns. Aldrig hade funnits. Länge efter det här har jag ifrågasatt mig själv om jag har drömt ihop allt i någon psykos eller om jag bara hittat på. Men jag har fått bekräftat av mina anhöriga att dom mycket väl minns när jag låg inlagd på lpt, hur ledsen jag hade varit och hur arg jag blivit när dom nekat mamma och pappa till att komma på besök. Jag känner mig fortfarande lurad, vården svek mig.
Inte ge någon uppmärksamhet
Mina kontakter i öppenvården fick inte ha kontakt med mig när jag var inlagd, de berättade att det funnits en anteckning om att inte ge mig någon uppmärksamhet eller prata med mig. När avdelningen insåg att öppenvården sett denna anteckning så raderade dem den och låtsades som ingenting. Och gånger när personalen gjort fel i sitt bemötande finns inte antecknade. Dessutom är det flera veckor där anteckningar saknas. Jag saknar konkret underlag för anmälningar; det var nog därför man mörkade allt.
Uppgifter som var rena lögner
Efter ett av mina besök på psykakuten läste jag i journalanteckningen att läkaren skrivit uppgifter som var rena lögner. Bland annat skrev han att min mor var med i rummet under samtalet fastän i själva verket satt hon ute i väntrummet. Han skrev också att jag tränade regelbundet fast han aldrig ens frågade mig om det, för då hade jag svarat som sanningen är att jag aldrig tränar. Han påstod också i anteckningen att jag negerade suicidtankar och planer men det frågade han mig heller aldrig om. När jag skrev till patientnämnden om detta fick jag till svar av psykiatrins enhetschef att hon beklagade min upplevelse men att hon inte kunde se i journalen att några fel begåtts och eftersom det är läkaren som besitter den högsta kompetensen var hon inte i position att ifrågasätta dennes bedömning. Läkare inom psykiatrin kan alltså påstå vad de vill och ljuga fritt i sina anteckningar för att sätta sig själva i bättre dager för som patient har man inga som helst möjligheter att bevisa någonting. Hädanefter tänker jag spela in läkarsamtal för att kunna använda som bevismaterial i fall att det skulle behövas.
Ändrade uppgifter i journaler
Jag har fått uppgifter i min journal ändrat, pga Öppna Anteckningar.
öppna anteckningar kan ändras vid senare tidpunkt, då de är Pågående och Ändringsbara.
vad innebär detta?
• journalens medecindoseringar Kan ändras Godtyckligt av personal. med svåra konsekvenser som följd för patient.
• vård av person Kan ändras i historiken, via att Ändra i Öppen Anteckning. Gud vet vad mer som kan bli bizarrt fel, om journalen inte är statisk. FLEXIBLA JOURNALER ÄR GALET!!!!!!!!!!
vittnesbörd ;
I min journal står inskrivet att jag fått psykoterapi under 4-5 år. detta är osant. har aldrig fått terapi.
jag har vatt pat inom psyk under 22 år, och ej fått talterapi under denna tid.
jag frågade ansvarig psykiatriker på närpsykiatrin.
jag frågade om jag inte kunde få terapi å prata?
– men du får ju terapi!…
Psykofarmaka terapi. sade han.
(nerdrogad & inkapaciterad)
när jag tidigare frågade min fd kp (inom landstinget) om ja inte kunde få terapi, svarade hon ;
– jaa, (lite dröjande) psykiatrin har diskuterat dig, och kommit fram till att det skulle inte Gagna dig med terapi…
tack närpsykiatri. för ingenting.
…när de kör cancelkultur mot dig inom psykiatrin, och vänder dig ryggen…
Åsikter, inte fakta
ens journal består av åsikter, inte fakta.
som pat inom psyk förs noteringar kontinueligt om vad som Personalen uppfattar att man sagt och gjort.
detta kan vaken? fria fantasier ur pesonalens synvinkel och Sksffa Inga Fiender inom psyk, de har Kona/Nordkorea Auktoritet inom de låsta/stängda avdelningarna på slutenvården.
mitt råd efter 22 år inom psyk som pat? ;
håll låg profil. smöra. TA DETAS SKIT!
lär dig att du är Ingenting värd och Har inga Rättigheter!!! BARA SKYLDIGHETER gentemot dem.
för det är Vi mot Dem.
LPT/ÖPT i 15 år. utan orsak.
jo jag är kristen.
’ De har hatat mig först, de kommer hata er också ’ lovade vår Herre
Psykjournaler stämmer inte
Några gånger har psykläkare inom öppenvården remitterat mig till somatiska utredningar, t.ex på sjukhus och vårdcentral.
Långt efteråt när jag begärde att få ut kopior på remisserna så står det:
”Patienten samtycker till att den verksamhet som remissen skickas till, och som ingår i en annan vårdgivare, tar del av ospärrade journaluppgifter inom den remitterande verksamheten när så bedöms nödvändigt för att kunna ge god och säker vård? – Ja”
Jag har aldrig blivit tillfrågad om samtycke. Trots det står det att jag samtyckt.
(Som vi vet är allt som står i psykjournaler sant, även fast det är lögn).
Felaktiga uppgifter i journal
Träffade en läkare på öppenpsyk och när vi avslutade mötet fick jag ett screeningformulär som jag skulle fylla i och lämna till personalen. Satt i väntrummet och fyllde i det, sen lämnade jag det till en i personalen och sa tydligt att han skulle ge det till läkare x. Om jag minns rätt så sa han att han skulle lägga pappret i läkarens fack.
Långt senare läste jag i journalen att de skrivit att jag gått därifrån utan att ge dem screeningformuläret.
Det stämmer ju inte.
En annan gång läste jag i journalen att läkare y ringt mig många gånger men att jag inte svarat.
Fakta är att ingen ringt mig. Hade inga missade samtal.
Som patient inom psykiatrin lär man sig med tiden att allt som vårdpersonal skriver i journalen är sant, fastän det inte är sant i verkligheten.
Var rädda om era barn
Har haft depression, social fobi ångest och ett undvikande beteende sedan 14 års ålder (är 39 år idag). Har isolerat mig större delen av dom åren. Har egentligen aldrig fått den psykiatrisk vård jag behövt och som kunnat förbättrat min problematik. Har haft kontakt med BUP och vuxenpsykiatriska mottagningar. Träffade en kurator på psykiatrisk mottagning i många år (som inte har tillräcklig kunskap för att kunna hjälpa till). Hade djup depression och ångest men fick ingen egentlig vård. Fick först träffa en psykolog vid 30 års åldern (i en annan kommun) varav jag äntligen fick en diagnos bpd/avoidant personality disorder) som förklarade mitt beteende, mer än social fobi. Beteendet var dock cementerat och psykologen pratade om att hon vela träffat mig vid 20- årsåldern. Psykologen blev sedan privat (efter några månader) och inga av mina knutar löstes upp. Har sedan varit obehandlad (förutom medicin/sjukskrivning) och fler problem har tillkommit med åren bla ocd. Har fått KBT 10-20 veckor för min ocd (inte hjälpt men åtminstone varit ett försök till vård/behandling). Ocd mottagningen är den enda psykiatriska mottagning (som jag stött på) med professionellt trevliga läkare med god kompetens! Tycker i allmänhet att den psykiatriska vården är nästintill obefintlig, det som erbjuds är medicin och sjukskrivning ev någon lättare samtalskontakt med kurator) . Utöver det är det många utövare i allmänna psykiatrin som är direkt otrevliga emot sina patienter (samt förvrider journaler till sin fördel). Mottagningschefer som är okontaktbara (trots att man kontaktat patientnämnden). Har alltid (numera)med mig min sambo till psykiatrin för att inte bli illa bemött. Skulle nog säga att psykiatrin gjort mig sjukare än frisk. De otrevliga bemötandet har gjort mig ännu mer undvikande i mitt beteende, mer ångest och tillitsproblem tex). Antingen rustar man psykiatrin (med kompetens, omtanke och riktiga behandlingar) eller lägger ner detta luftslott till mottagningar. Skulle aldrig råda någon att sätta sitt barn på varken BUP eller inom den allmänna psykiatrin med tanke på hur det ser ut ( man tar mer skada än man får vård). Var rädda om era barn ( sök andra vägar).
De sa OCD men jag visste att det var på grund av anorexin.
jag har många gånger varit inlagd, både i mitt hemlän och på andra ställen.
på bup här där jag bor nämnde dem många gånger mina tvångsmässiga beteenden (att jag försökte kontrollera mina föräldrar, hur glas och tallrik stod på bordet osv). allt detta hade på något vis med matsituationen att göra, och för mig var det väldigt tydligt att det var anorexin. men många i min omgivning, främst personal, läkare mm försökte övertala mig att jag hade ocd. men jag sa emot och berättade som det var (vilket också var tufft att vara tvungen att erkänna att det är anorexin som styr). trotts allt jag sa så var ja iprincip tvingad att träffa än kille från ett ”ocd-team”, det för att dem sa då att dem skulle sluta tjata om de. han babblade och berättade vad ocd va (vilket jag redan visste), sen tog han även upp exempel på beteenden folk med ocd kan göra, inget av de han sa gjorde jag. istället då satte sig dem tankarna i min hjärna och jag började tänka så, blev alltså enbart triggad av samtalet.
att tillägga är att nu när jag har fyllt sexton och även då fått gå in och läsa min journal har sett att dem ibland skrivit tvångssyndrom/ocd som huvuddiagnos och anorexia nervosa som biadiagnos.
Anmälan till IVO
Har i många herrans år varit illa bemött av den psykiatriska kliniken i min hemregion. Trakasserierna började i samband med att jag anmälde en person för sexuella övergrepp på mitt barn. Den psykiatriska kliniken lät sig manipuleras av förövaren och hans medberoende. Jag har anmält kliniken flera gånger både till IVO och polisen utan gehör trots tydliga lagbrott. Öppnade idag svaret från IVO avseende min sista anmälan och har äntligen fått gehör. Inte i allt, men på ett par viktiga punkter. En psykiatriker samt hela kliniken får kritik angående en olaglig remiss skriven i avsikt att få mig dåligt bemött inom primärvården. Aktuell psykiatriker får även kritik avseende journaldokumentation.
Så, ge inte upp! Ibland kan man få rätt – trots att vägen dit kan vara väldigt tung.
Senast tillagt
- Läkare förstår inte konsekvenser av tvång
- Fick hjälp av privat psykolog
- Kollega sexuellt ofredade mig
Läs alla
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
