Jag fick en svår panikångestattack när jag var 17, jag skakade okontrollerat och grät. Min förälder ringde sjukvårdsupplysningen som sa att jag ”borde dricka en kopp te så blir det bättre”. Vid den tiden kunde jag inte röra mig frivilligt utan låg och grät hysteriskt. Tillslut ringde min förälder efter ambulans, som fick leda mig ut ur huset till en bår p.g.a att jag tappat känseln i benen. När jag fick träffa en läkare frågade den vad jag tagit för droger, och när jag sa att jag inte tagit något sa den gång på gång ”vi vet ju att du ljuger” medan jag fick mer och mer panik, eftersom ingen trodde mig. Jag fick sen ta ett drogtest och innan resultatet kom tjatade de på mig att sluta ljuga för dem. Drogtestet visade att jag inte hade tagit något och jag fick svårare än innan att lita på vuxna i allmänhet och läkare i synnerhet.
Berättelser från psykiatrin
Syftet med den här hemsidan är att samla in så många vittnesmål att makthavare inte längre kan skylla på enskilda missar eller att patienten ”överreagerat”. Om vi vill ha en välmående befolkning måste psykiatrin förändras i grunden. Opsynliga.se blir en kunskapsbas till en sådan förändring.
Bidra med dina erfarenheter av psykiatrin under Dela. Till höger kan du hitta redan publicerade vittnesmål. Anledningen till att alla vittnesmål är anonyma är för att föreningen bakom projektet inte vill riskera att dömas för förtal. Materialet som publiceras på opsynliga.se är fritt att användas så länge det källhänvisas hit. Vi hänvisar till Anmäla för att göra en officiell anmälan mot specifika vårdgivare.
Opsynliga.se använder statistikcookies. Klicka här för att läsa vår cookiepolicy.
Kategorier
